Nu spelas: GRIFTEGÅRD och BLACK OATH

Kolla in – trippla EP’s! Under försommaren fick jag hem de här, en leverans från världens kanske bästa skivhandel på nätet när det gäller service och leveranstid: RECORD HEAVEN. Hade tänkt skriva detta inlägg innan, men jag kom mig liksom inte för… plus att det var en massa annat som redan låg planerat och skulle publiceras, så i kollisionsrisken så fick det här knuffas framåt en massa. Kanske borde det inte ha hetat ”nu spelas”, utan ”då spelades” – men det känns ostigt som fan, så du får leva med att det blev så här. Det spelar ingen roll, det som är viktigt är att det är två band som du ska ha koll på.

BLACK OATH.

GRIFTEGÅRD.

Italienska BLACK OATH har eder Rebellängel pushat för tidigare, bland annat var plattan ”Ov Qlipoth And Darkness” i ljuset när jag listade mina personliga bästa upptäckter på rena chansningar (hela det inlägget här, det är ett du verkligen borde läsa om du är ute efter guldkorn…), och från plats 11 på Årsbästalistan Topp 50 år 2015 hämtar vi plattan ”To Below And Beyond”, så det är inte ovanligt att de får cred här. EP’n ”Litanies In The Dark” är ganska färsk (släpptes i slutet av 2016), och fortsätter i samma stil som just ”To Below And Beyond”, även om den kanske inte har samma svindlande höjder.

Man får fyra spår, …from Here, A Funeral Alchemy, Reincarnation Of The Highway Cavalier och A Song To Die With. Av dem är den bästa den första, …from Here, eftersom den bjuder på den bästa och mest lättlyssnade refrängen. Då jag tycker att BLACK OATH är som bäst, när de lyckas träffa den där skärningspunkten mellan doom och.. ja.. pop, nästan. Förhoppningsvis kan vi få ett nytt, genomarbetat och högkvalitativt album på dem under kommande år, det vore mumma!

GRIFTEGÅRD är inte ett band du läst om här förr, även om flera av bloggens läsare pushat för dem i kommentarer. Ändring på det nu alltså, och det med två stycken EP.

Norrköpingsbandet som tagit sitt namn efter det gammelsvenska ordet för ”kyrkogård”/”begravningsplats” har varit i farten rätt länge, och de här två släppen ramar faktiskt in deras verk. ”Psalm Book” är den första som kom 2007, medan ”The Four Horsemen” som avbildas här till höger avslutar sviten. Båda är ganska korta, består av två spår vardera (visserligen ganska långa spår, men ändå). Psalmbokslåtarna heter Charles Taze Russel (amerikansk pastor som grundade Jehovas Vittnen…) och Paul Gustave Doré (en fransk konstnär som bland annat målat en skrälldus olika bibliska motiv – kolla här – samt motiv ur Dante Alighieris ”Den Gudomliga Komedin”). Inga tvärenkla lyrikteman alltså, och musiken är visserligen bra men samtidigt inte heller direkt lättsam. Det är enklare att ta till sig och fullständigt dyrka ”The Four Horsemen”, framförallt då låtarna är riktigt riktigt bra.

Två stycken spår även här, det första en cover av APHRODITE’S CHILD och tillika titelspår på EP’n, samt A Beam In The Eye Of The Lord. Precis. Även här fortsätter temat att vända och vrida på religiösa och bibliska texter och företeelser. Det är okej, framförallt som det är så snyggt framfört. Lyssna själv!

Och sen jämför du med BLACK OATH och deras EP ”Litanies In The Dark”. Vilken passar dig bäst?