Två helt grymma låtar i fokus idag, men ändå vansinnigt olika. Det finns ju en hel skrälldus med låtar osm heter just Crystal Ball (tacksamt ämne att skriva om kanske, speciellt om man vill vara lite hårdrocksmystisk..), men vi ska givetvis ha två svenska alster i fokus. Passande nog -med tanke på att de bytt sångare till ursprungs-Johan som sjöng in låten en gång i tiden – så drar vi fram CANDLEMASS i den ena ringhörnan, och ställer ständigt coole YNGWIE MALMSTEEN i den andra. I just den här låten har han dessutom sitt (i mitt tycke) genom tiderna allra snyggaste intro med bra gitarrhäng. Känslan…!!
Nå. Den här lilla gynnaren först då.
Det är ju en klassiker som heter duga till platta. ”Epicus Doomicus Metallicus” har den ikoniska skallen på omslaget, och etablerar CANDLEMASS som något helt annat. Visst finns det folk som hävdar att det är BLACK SABBATH med lite tvist, men jag tycker fasen inte det. Det Leif Edling skapat med det här bandet har aldrig gjorts tidigare, och även om efterföljande skivor som ”Nightfall”, ”Ancient Dreams” med flera kanske satte bandet på kartan för gemene man så är det här en av de starkaste och mest egna debuterna som hårdrocksvärlden sett. Och ännu mer så hårdrockssverige. Crystal Ball är lite av urtypen för hur CANDLEMASS låter, och en toppenlåt!
Och mot det?
Från den här herrns bästa platta, en av mina all time favourites och en av skivorna jag håller högst i den svenska historien av fantastiska plattor. jag vet att huvudfiguren himself egentligen inte är helnöjd med hur resultatet blev och att det var stundtals dysfunktionellt i bandet – framförallt var väl relationen med sångaren Joe Lynn Turner inte helt perfekt, vill jag minnas – men jag vill påstå att på den här plattan underkastar sig gitarrvirtuosen sina egna låtstrukturer. Lyssna bara på hur han smeker fram inledningen av Crystal Ball, och sen låter sin enorma skicklighet smycka låten på ett lagom sätt utan att ta över! Han har ju en gång sagt ”How can less be more? More is more”, men ibland träffar han den perfekta balansen. Som här.
Personligen väljer jag nog YNGWIE’s kristallkulelåt framför CANDLEMASS, men med mycket tvekan. Du då?
