It’s beer a’clock somewhere!

Du vet det där med öl? Att det är typ världens bästa uppfinning (kanske i konkurrens med kylskåpet som håller ölen kall), och att det är löjligt gott? Så. Det här inlägget är löjligt enkelt – det är massor av bilder och en del (kortfattade) tankar om världens bästa uppfinning: öl. Enjoy!

Personligen har eder Rebellängel en del preferenser som du kanske vet.

1. IPA, ALE och APA är bra
2. Veteöl, belgisk frukt och suröl går tjockt bort
3. Stout? Ibland, vid rätt tillfälle
4. Vanlig rätt trist lager funkar vid rätt, lite trista tillfälle

Med det i bagaget så – let’s look at some bärs, som man säger!

Först ut – en fruktig sak. Brewdog och Brewski möts, och resultatet är Manic Mango. Oväntat bra, får man säga, speciellt som jag egentligen inte gillar Mango sådär överdrivet bra. Den här är dock riktigt fin, och framförallt så kan man konstatera att det Hopmaestro sa vid släppet är sant: Brewdog/Brewski Manic Mango, IPA 11407, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6 %
Så… BrewDog plockade in The King of Brewski – Marcus Hjalmarsson för att ta lite hjälp i mango-kokning. En hyllning till Sverige, Norge och Finland – som enligt BrewDog stått vid deras sida sedan starten. Mja… kan bli intressant.

Det blev både intressant och bra! Uppfriskande.

 

Tre bilder, tre öl. Först ut, en lager från min hemstad Skellefteå (eller – vilken är min hemstad egentligen..?) som faktiskt är riktigt bra. Kallholmens Levande Lager. Lager är ju, som du läste initialt, kanske inte undertecknads favoritstil, men jag gillar den. Den har.. djup och karaktär. Till skillnad från Clockwork Tangerine från Brewdog. Den är faktiskt… trist. Roligare på papper än på riktigt, kan man säga. Smakar väl lite citrus, men inget djup alls.

Bäst av de tre är den sista, med den synnerligen psykedeliska etiketten. Radio The Mothership, en Imperial IPA från Collective Arts som har ett bra djup, rätt beska och den där fina färgen som man gillar. Grumligt guld.

Av de du ser här ovan är det väl egentligen ingen som jag tyckte var sådär fantastisk ska jag erkänna. Lagunitas Citrusinenses Pale Ale var som att slicka på en nyligen uppskuren citron. Rätt häftigt vid första klunken, inte lika vid andra… och till slut ganska trist. Jag tycker tyvärr att den saknar all balans som gör den vanliga Dogtown Pale Ale så bra, och är rätt råbarkad istället. 7,5%, mer citrus än vad som är vettigt. Pang boom bara. Sublimo Pale Ale från Stigberget är bättre (allt Stigberget gör är ju mer eller mindre bra!), men jag vet inte.. det var kanske fel tillfälle, fel humör, fel något när jag drack den? Det blev i alla fall lite av en besvikelse, den kändes lite.. platt. Den ska jag ändå prova igen, dels för att etiketten var underbart ful, och dels för att… ja.. det är ju som sagt Stigberget. Och på tal om:

Det här är två fina sommaröl. Mikkellers k:rlek, deras återkommande vår/sommar-pale ale som verkligen är pale, och så då Stigbergets finfina West Coast IPA. Jag skulle säga att det här har vuxit ut till sommarens favorit för undertecknad, det enda problemet är kanske att.. ja… den är inte så billig direkt. Och så är den på 6,5% (vilket kanske är det perfekta för en IPA), men det gör att man inte kan dricka speciellt många innan man börjar tala i tungor.

Sommaren ja. Som avslutning på det här lilla fredagsorerandet kan vi ju konstatera att det inte bara är i Göteborg som det kokas craft beer. Även på Kreta finns det – den som söker ska finna!

 

Dels fanns det faktiskt på restaurangerna en lokal, ofiltrerad lager som kommer från Chania (inte alla restauranger, men påfallande många… kanske en tredjedel av dem) och den var rätt trevlig, och dels en hel kyl i en del stormarknader. Där botaniserade jag fram en hel rad flaskor – och såklart, eftersom det fanns långburk av Punk IPA från Brewdog var jag ju tvungen att ta två stycken även om de var hiskeligt dyra (typ 4,50 euro stycket..!). De andra då?

 

Två bryggerier verkar dominera, dels Siris som har en Summer Ale (den med blå somrig etikett ovan, en helt okej pale ale med lite lägre alkoholstyrka och som även såldes på en del strandbarer) och en klassisk IPA (som väl också får klassas som ”okej”, även om den nog mest får det betyget därför att konkurrensen är liten – den står sig rätt slätt om man jämför med de fina öl som finns i utbudet här hemma..), och dels Septem. Septem har jag druckit förr, både deras pale Ale och deras IPA är snäppte bättre än Siris och klart att föredra om du hittar dem., Charmiga flaskor också, med en hel del humor i etiketten (och på den åttonde dagen skapade Gud öl.. antagligen ett skämt då väl Septem lär betyda sju eller liknande, om man minns sin gamla språkteori rätt?) .Red Grizzly-ölen som du ser med mest skum i ovan hade en underbar färg men var rent av bedrövlig – jag vaskade den till och med, och det händer inte ofta. Men ändå. 5 nya upptäckter, varav 4 helt okej. Inte illa punkat (phun intended..).

Däremot vet du ju vad det betyder efter sommar med 1000 grader varmt och ett fokus som du ser på bilderna här ovan?

Just det. Dags att skärpa sig lite!