Kolla på bilden. Det där är en konstig grej jag upptäckte av en slump. Läste den där stora boken, ”Hotter Than Hell” av Matt Villa, och fick såklart ett sug av att lyssna på lite KISS. Inte för att boken är speciellt bra, den känns liksom lite ”google translate” till svenska, men det spelar mindre roll eftersom den dels följer bandet i skivkronologisk ordning, dels fokuserar på bilder som sitt huvudnummer. Den är faktiskt proppfull med skitläckra bilder som väcker suget.
Men ser du på bilden? Jag har ju fan knappt några skivor med KISS! Studioalbum? Lika många som antalet böcker? Inte okej egentligen, även om jag får skylla på att jag hade ett par på vinyl som nu gått förlorade. Och visst, jag har aldrig varit ett superstort KISS-fan så att de fått full uppmärksamhet och mycket lyssningstid, men ändå. Det där är ju lite av en skamfläck för någon som gillar rock och hårdrock och samlar på sig skivor. Måste såklart åtgärdas över tid, för det saknas en hel del klassiska alster här. En samlingsskiva, samt två liveutgåvor kompletterar det totala innehavet som du ser.
de tidigare alstren är givna köp över tid, med den självbetitlade debuten, ”Hotter Than Hell”, ”Rock And Roll Over” och ”Love Gun” fokus – men jag inser att jag måste starta med att återköpa framförallt de två skivor som jag har starkast relation till och haft på vinyl: ”Lick It Up” och ”Animalize”. De kliar min nostalgiska ådra, och som avslutning på denna bekännelse ska min personliga favoritlåt med bandet spelas. Flå’t, alla KISS-anhängare, för Rebellängelns tillkortakommande skivägarfrågan. Ett så viktigt band för hela rock’n’roll-historien förtjänar bättre!