Öl: Founders Imperial Stout
Stil: Imperial Stout
Styrka: 10,5%
Bryggeri: Founders Brewing Company, Michigan, USA
Var: Systembolaget – Små Partier 6 Mars
”Blueprint Imperial Stout”
Ja, det är mycket från Founders nu som ramlar ut från skrivbordet och vidare in på hemsidan här.
Det beror på främst två anledningar,
1. Founders är ett grymt bryggeri så det är nästan tjänstefel att inte skriva om deras releaser i Sverige.
2. Jag diggar dom jättemycket.
Det är alltid lättare att testa en öl och skriva en recension om den, om man har druckit den förut, eller om man nästan vet innan
att ölen är prima vara. Founders Imperial Stout har jag druckit ett otal gånger. Ni som läser mina recensioner vet att för ett tag sedan så lovprisade jag Great Divide’s Yeti som den bästa Imperial Stouten i standardsortimentet, och det påståendet kvarstår. Men jag vetefasen om inte denna är minst lika bra? Nu finns inte den som standardprodukt, så jag klarar mig från det dilemmat utan att förklara mig ytterligare.
Kan flera öl vara den bästa av dom alla? Ja, jag påstår det, det kan finnas den bästa per stil, och det är så jag tänker när jag graderar en öl som jag testar. -”Hmm, är denna bättre eller sämre än den och den, är dom lika, är dom jätteolika” o.s.v.
Därför blir det knivigt i sådana här situationer. Men som en medlande och mogen Svensk, så jobbar vi med att oliktänkande är helt OK.
Jag kan däremot säga så här utan att komplicera saker och ting. Gillar du Imperial Stouts, så skall du köpa ett par sådana här på Fredag, kanske flera än ett par i detta fall, då de bara finns i begränsat antal. Dom här passar ypperligt att spara och lagra. De kan stå nästan hur länge som helst utan att bli gamla, bara du skyddar dom från värme och ljus. Så för all del, köp 10 st om du vill.
Men, om du inte gillar Imperial Stouts då? Jo då tycker jag att du ska köpa minst en. Just för att den här betraktas generellt som en av de bästa som finns. Det släpps massor med specialvarianter nuförtiden, som är fatlagrade, smaksatta, handsmekta, lagrade i rävgryt… you name it, men återigen detta är en av de bästa som finns och har lite historia i bagaget. Gillar du den inte, så behöver du aldrig mer köpa nåt, jag lovar.
-”Nog snackat ditt miffo, hur smakar den då?”
Aromen är som sig bör fyllig och mustig som en riktig Imperial Stout skall vara. Rostad malt spränger sig ut ur glaset och jonglerar med kaffetoner och chokladnyanser på vägen upp mot din avtrubbade hjärna.
Smaken är också precis som man kan förvänta sig av en fyllig stout…fast bättre. Lite bränt kaffe virvlar runt i gomseglet och tillsammans med de chokladbittra smakerna så får man en kulinarisk orgasm när eftersmaken sätter sig. Eftersmaken lämnar dig med lite sötma, lite bitterhet och ett uns av sälta.
Fotnot: Som jag nämnde tidigare så har jag förtärt ett flertal av dessa, både färska och lagrade. Recensionsexemplaret var från förra årets batch. När den är purfärsk så har den en mycket virilare smak, och framför allt så finns det en salmiak ton som är riktigt delikat. Lagrar man den så försvinner den mer eller mindre, och jag gillar den mer som ”ny” än som lagrad. Det vet jag däremot att jag är ganska själv om, då majoriteten av öl-intresserade gillar lagrade stouts mer, tack vare rundare smaker. Smaken är som baken.
Det är är en 10:a, det är inget snack om saken, sen kan vi munhuggas hur länge som helst om hur många 10:or det skall finnas i världen.
Medans ni klurar på det så lutar jag mig tillbaka och drar på lite Satyricon. ”K.I.N.G.”