Öl: Molotov Cocktail Heavy
Stil: Imperial IPA
Styrka: 17,2%
Bryggeri: Evil Twin Brewing, USA
Var: Boxbeers.com
”If it’s too loud, you’re too old!”
Den gamla frasen ovanför känner ni igen? Den har yppats av folk inom rock-kretsar i mången år. Den kan nästan appliceras på dagens öl också? Jag är som bekant en hängiven anhängare av extrem musik, och det avspeglar sig även i min svaghet för ”hårda” öl också. Jag gillar extrema smaker och överdrivet humlade drycker och har de dessutom hög alkoholhalt, ja, då är jag så att säga ”såld”.
Man skulle kunna hänga på den senaste trenden och säga -”…åh, vad gemytligt med en alkoholsvag session-öl, nu kan jag avnjuta den på en vardagkväll. Hoppas de får ner procenten ett par decimaler till, så jag kan köpa den på närlivs här i mitt kvarter”
Eller, så kan man säga -”Go big, or go home!”
Jeppe Jarnit-Bjergsø sa förmodligen något sånt när han skapade den första Evil Twin Molotov Cocktail på 13,0% alkoholstyrka, som sedan fick en lillebror med namnet Molotov Lite som innehåller förhållandevis blygsamma 8,5%. Det har även kommit ett par varianter på dom med olika humleprofiler o.s.v. men nu finns alltså ”big-daddy” själv på 17,2%. Då är det slutlekt, så att säga.
Den här var jag bara tvungen att testa, så jag fick leta lite och hittade den på boxbeers.com i Danmark. Sen fick jag vänta ett par dagar innan den kunde testas, för denna best ger man sig inte på själv, jag var tvungen att dela den med minst en person till. En intet ont anande kompis fick bli bisittare en lördagskväll härförledens. Jag förväntade mig att den skulle smaka alkohol, men så lyder inte riktigt sanningen.
Aromen är söta apelsiner och grapefrukt. Lukten skjuter ut änterhakar in i näsborrarna och drar dig ner i glaset. Biran rör sig likt en bubblande lava-pool av kåda och maltsoppa och man undrar om man skulle satt på sig ögonskydd? Djup malt och en söt sockerlagsdoft lyfter de grovhuggna citrustonerna på sina breda axlar upp ur glaset och du känner en stickig doft av ren tallolja. Lätta alkoholtoner kan anas bakom draperiet av tung regnskog.
Smaken är som förväntat lite klibbig, nästan halvjäst apelsinkoncentrat och ren rå grapefrukt-beska. Oslipade toner av humleolja och mosade persikor. Det är en mycket tyngre sötma än jag hade förväntat mig och den löjeväckande mängd humle de lär ha haft i denna får kämpa för att göra sig hörd, den drunknar nästan i sötman. En lätt jordig ton sätter an efter den värsta sötman och bitterheten som sätter in i eftersmaken får tungan att stämpla ut komptid i 3 veckor efter det här övertidspasset.
Slutsats: Den här är inte att leka med vill jag lova, men om du är en humledyrkande IPA-frälse som sätter Imperial IPA som favorit-stil, så är det här en no-brainer. Den måste man testa. Men, samtidigt så får du ta samma slutbetyg och vända på det om du är en förespråkare av måttlighet och fromhet. Den här passar garanterat inte alla, men kan ändå vara värd att prova i studiesyfte. Hur långt kan man dra alkoholhalten i en IPA, utan att det förvandlas till något annat? Ja, förutom då att kallad den DIPA, TRIPA, IPA3 eller vad du vill?
Svårt att sätta betyg på den här, då jag betraktar den lite som en experiment-öl, men jag älskar som sagt extrema smaker och måste ändå framhäva den som ett monster man kan gilla. Den är som svärmor ungefär.
8 av 10 , Lite oslipad, lite för rå men imponerande tung.
Ursäkta mig nu medans jag går och lägger ner mig en stund och kopplar av med något lugnare.