I dessa annorlunda tider kan det vara värt att påpeka: det är vår inre glöd och övertygelse som ger oss den värld vi vill ha. Det är den inre varg som du matar som överlever och blir stark. Med andra ord behöver vi fortsätta tro på bra saker och agera utifrån det.
Jag fattar att butiker som lever på att sälja skivor och hårdrocksprylar ser svåra tider komma.
Jag fattar att band som får sina turnéer inställda inte kan leva på sin musik eftersom de inte säljer merch och konsertbiljetter.
Jag fattar att skivbolag som har det svårt i vanliga fall får det än jävligare. Eller idrottsklubbar, barer, restauranger och alla andra som arbetar med event och sociala samlingar.
Och det är upp till oss andra att hjälpa så gott vi kan. Virtuella biljetter, inköp av en ny tischa – helst via en riktig butik så du slår två flugor i en smäll – eller en platta kanske verkar banalt, men det ger framförallt hopp. Det visar att vi bryr oss och vill ha kvar band, butiker och annat.
På det temat tycker jag att det är underbart att yngsta sonen i familjen – han som Billy Idol kom till undsättning för – i alla fall tillfälligt har övergivit melodifestivalens låtar för den här pärlan. JOURNEY och deras Don’t Stop Believing går på repeat hemma hos oss, efter att den spelats på radion under en gemensam bilresa och han självmant letat upp den och lagt till den på Spotify. Personligen tycker jag kanske att JOURNEY är ett band som passar som bäst på en samlingsskiva, men den här låten är faktiskt helt sagolikt bra. Fortfarande, efter 100 varv i rad. Jag har faktiskt lite ståpäls varje gång första refrängen startar. Speciellt i tider som dessa. Sluta. Inte. Tro!