Den här tiden på året är det som vanligt närmast en flodvåg av skivor som kommer. Det är inte alltid lätt att hinna med, och speciellt om man som en vanlig hobbyskribent försöker hinna med att skriva recensioner om nya skivor.
En recension bör ju vara hyggligt aktuell, likväl som att den ska vara rättvis på så sätt att man gett skivan bra många varv för att låta den sjunka in. Det kan med andra ord faktiskt bli rätt fel, och en sådan gång kan det vara skönt att veta att man inte är ensam om de felen. Som den här recensionen om LED ZEPPELIN, till exempel.Gissningsvis är herr Arne Norlin såhär med facit i hand inte helt nöjd med sitt alster och sin rubrik, men det är ju rätt roligt att läsa i efterhand…
Bra musik ska du få till också!
Du läser mer om undertecknads historia med den här skivan, ”Houses Of The Holy”, i inlägget från i somras!
Den där är kul, så fel det kan bli, han ångrar nog sig bittert idag skulle jag tro.
Den där är kul, så fel det kan bli, han ångrar nog sig bittert idag skulle jag tro.