Dagens I-landsproblem

Okej, titta på bilden här ovan. Det är från gymmet en ganska tidig morgon häromveckan, SATS mitt inne i Stockholm. Det är oftast trångt som fan där, så jag valde att kliva långt bak i omklädningsrummet, och när jag kom till dit var det alltså helt tomt. Inte ett skåp var upptaget, inte på någon av sidorna i korridoren. Sen tränade jag, och när jag kommer tillbaka ser jag det här.

Ser du?

Mitt lås är det med gummiband på. Jag har valt skåpet näst längst ut eftersom jag tänkte att när det är så tomt tar INGEN det sista skåpet i raden, och då får man lite extra plats. Trodde jag. För kollar du noga ser du att det bara är två skåp upptagna på hela raden- På den motsatta raden fanns inte heller något upptaget skåp. Typ 50-70 tomma skåp och så två precis bredvid varandra på en kant.

So what, tänker du. Det tänkte jag också. Tills gubben (ja, det var en gubbe) som hade tagit det där kantskåpet kom och skulle byta om samtidigt som undertecknad. Då var dte inte lika mysigt längre, speciellt som jag hade kört bland annat löp-intervaller och svettades som gris. Min kläder plaskade när de slängdes på golvet, och närhet till en gubbe rent fysiskt kändes inte speciellt lockande.

Och så säger gubben ”det blir väldigt trångt när du är här”.

Jo. Jag fattar det. Men jag var ju först, så jag påpekade lite försynt att det ju var han som faktiskt valt skåpet nära mig, och inte tvärt om.

”Det här är mitt skåp”, säger han då.

Ridå. Men kan inte argumentera med sånt, och är det en människa som tänker att han ”äger” ett av de tomma skåpen på SATS så är det snarast bara att passa sig så man inte råkar använda ”hans” dusch eller – gud förbjude” – någon av ”hans” vikter eller maskiner. Jag bytte om fort och i tystnad medan jag hade den här låten i skallen…