Rebellängel Tipsar

Uppstart av vårterminen för Rebellängeln Tipsar, och kan man tänka sig ett bättre sätt starta med en på det här sättet? Nä. Svärtad thrash i skärningen mot riktig black metal. Från Chile. Där det tycks som om inriktningen är en enda: full gas från start till mål. Gå ut snabbt och hårt och sen öka! […]

Du vet – ett av de tydligaste tecknen på att en skiva är bra är ju att du efter ”bara” två år sedan den kom kan typ alla texter och alla riff. Det här är en sån, och därför är det såklart ett alldeles perfekt sätt att avsluta hela höstsäsongen för Rebellängeln Tipsar.  THE DOOMSDAY

Det här Tipset innehåller flöjt. Redan i första låten All I Understand kommer den in och närapå tjuter i örat, och i tredje låten Arrival startar man med flöjt. Du som hängt med ett tag på den här bloggen vet att är det något som Rebellängeln inte klarar av är det flöjt och folkmusik som

Okej, tänk dig in i följande situation: Du är en medelålders, tunnhårig man som kämpar med ett jobb du egentligen gillar, samtidigt som du för en orättvis kamp mot ditt eget midjemått. På dagarna är du en kontorsslav/working class hero, på din lediga tid driver du en blogg som lyckas kombinera dina två intressen; öl

Ja, det var väl egentligen bara en tidsfråga innan den här skivan skulle hamna i fokus på den här bloggen, på det här sättet? Vi har snuddat vid historien förr när vi hade alldeles utmärkta HALLATAR och dera mer än lovligt sorgliga ”No Stars Upon The Bridge” som Tips, men framförallt: den melonkoliska och sorgliga

Den här skivan är så totalt jävla becksvart att jag kan tänka mig få plattor som bättre speglar vår klimat i norra Europa. Som en vägg av ljud tornar musiken upp sig och sväljer allt ljus, och att lyssna på den här skivan i hörlurar när det är mörkt ute (ja, alltså stora delar av

…så skriver vi då november ännu en gång, och med samma självklarhet som att vintern är i annalkande (eller redan här beroende på var du bor) så fokuserar Rebellängelns Tips på de lite mörkare alstren som finns där ute. Passande för mörkret ute. Det ska vi göra hela november, men denna första skiva har också

Ett par saker slår en omedelbart när man laddar på den här dunderplattan med RUBY THE HATCHET från 2015. Omslaget. Så jävla snyggt och subtilt infällt med kobramanteln och huvudet i slutet av dalen så att floden ser ut som en ormkropp – och så heter skivan ”Valley Of The Snake”. Pluspoäng från alla skivnördar

Det här är en vacker skiva som i mina öron lämpar sig alldeles extra väl till hösten, gärna som sällskap om du vandrar i en skog som precis håller på att skifta från alla de underbara färger som löven brukar visa innan de faller och när skogen är nästan på väg att bli bara nakna

Gubbvarning utfärdas! THE FERRYMEN gör självbetitlad debut, och den demografiska undersökningen gör gällande att det är klassisk mjukishårdrock av melodiskt snitt, av gubbar – för gubbar. Undertecknad faller förstås väl in i den tilltänkta lyssnargruppen och gillar’t. Så började undertecknads recension av Frontiers Records-projektet THE FERRYMEN och deras självbetitlade debutplatta när den hamnade under kniven