Rebellängel Tipsar

Allt är Martin Metallbibliotekariens fel. Eller förtjänst, beroende på hur man ser en besatthet. Han tjingade finska DAWN OF SOLACE kommande platta ”Waves” just innan den kom i vår interna WeRock-tråd på Messenger, och det fick mig att först lyssna på singeln Lead Wings, och sen leta mig bakåt till den här skivan. ”The Darkness”. […]

Men… vad nu?  Ett Tips som fokuserar på en gammal WHITESNAKE-platta, vad är väl detta? Det är ingen ny musik att upptäcka, inget nytt favoritband. Skåpmat, till och med, om än ack så god. Hur kommer det sig? Svaret är enkelt. Idag fyller Rebellängeln år (46!), och det tänkte jag fira med att mestadels reflektera

Ibland gör man det ju svårt för sig. Årsbästalistan är ett sånt exempel, ett mastodontarbete som sammanfattar årets 50 bästa plattor och därmed också betyder att gränsen för vilka skivor som kan komma på tal behöver dras ganska tidigt. Mitten av december eller något sånt i praktiken det senaste som Rebellängeln klarar av att ta

Första varvet jag hörde den här plattan ville jag inte gilla den. Jag var lite sur, och hade i förväg bestämt mig för att det inte var bra helt enkelt. Varför? För att WeRock-kollegan och Metallbibliotekarien Martin hade hävdat att dessa polacker är bättre än BEHEMOTH på att skapa stämningsfullalåtar, och av någon patetisk anledning

Den här plattan kom 2019, och jag lyssnade rätt mycket på den när den kom. Det är en sån där skiva som liksom biter sig kvar flera varv i stöten om man väl kommer in i den, helt enkelt, och på kompisen R2’s fråga ”om det inte fanns regeln om att du skulle ha ett

Du vet den där gamla Stålmannen-kommentaren som nästan alla kan men ingen vet var den kommer från (inte jag heller, det är nån gammal film – men vilken..?): ”is it a man? Is it a plane? No – it’s Superman!” Man skulle kunna använda samma sätt att beskriva den här plattan från PALADIN. ”Is it

Det här är en riktigt klassiker, och rent musikaliskt är det väl kanske stundtals på gränsen på om det platsar på en hårdrocksblogg. Det luktar mer MEAT LOAF, JOURNEY och ROBIN THROWER än HM2-pedaler och blod, så att säga – men det ger jag faktiskt blanka fan i. Jag misstänker att det är flera av

Rebellängeln Tipsar handlar allt som oftast om en av tre saker: 1) En mer eller mindre okänd skitbra pärla 2) Klassiker som helt enkelt måste lyftas fram, eller  3) En bra platta som ger upphov för en massa historieberättande eller observationer.  Den här skivan faller rätt givet in under den tredje kategorin. Jag utgår från

Allt med den här skivan är så underbart samstämmigt. Det andas episk heavy metal oavsett om du ser på bandets namn och typsnitt på bandlogon (VISIGOTH), skivans titel (”Conqueror’s Oath”), omslaget med dess bepansrade riddare, låtarnas titlar (vi återkommer till dem) och musiken. Allt är verkligen genuint och i samklang. Det råder alltså knappast någon

Det är roligt med musik och musiknördar. Kommer man över en bra platta och en kompis som tycks ha smak för liknande musikstil eller hårdrocksgenre så är det närapå stört omöjligt att hålla den nya upptäckten hemlig eller för sig själv – fyndet MÅSTE delas. Sharing is caring. Den här pärlan hamnade i Rebellängelns ägo