Rebellängel Tipsar

Historien om Holländska THE DEVIL’s BLOOD är i slutänden en ganska tragisk sådan. Man började alldeles glimrande, med EP’n ”Come, Reap” kraschade man rakt in i kritikernas och fansens vardagsrum, och bandets blandning av rock’n’roll och diaboliska, ockulta och direkt farliga texter tycktes öppna portarna för en veritabel flodvåg av band som följde efter. Eller, […]

Omslaget på den här plattan är både bedrägligt och inte. Rosa, med inslag av ljus som kommer in uppifrån höger ger en luftig, lockande och ganska vacker känsla. Det första som möter lyssnaren är dock låten Dream House, en black metal-låt som låter lite som de bästa naturromantiska black metal-banden när de är i sitt

Ser du musik i bilder? Jag gör det inte speciellt ofta, men när jag spelar den här skivan så är det fasen omöjligt att tränga undan bilder av Eddie Murphy som stjärnan i ”Snuten i Hollywood” eller de puffiga axelvaddarna på Tubbs och Crockett i Miami Vice. Guldstrupen JOE LYNN TURNERs soloplatta ”Rescue You” från

Franska kidsen NECROWRETCH albumdebuterade 2013 med den här skapelsen. ”Putrid Death Sorcery”, och kollar du bara lite noga på omslaget samt läser titeln så ser du nog snabbt om det här är ett tips för dig eller inte. Vi ska – förstås – dyka ner i en värld av dödsmangel, där klassisk dödsmetall med reverb

Låt oss börja det här Tipset med en retorisk fråga. Hur lång tid får man egentligen ta på sig att spela in ett album? Svaret beror givetvis på resultatet, och gissningsvis finns det lika många anledningar till en utdragen inspelningsprocess som det finns sådana exempel (hej, Axl Rose och ”Chinese Democracy”…!), men oaktat anledningen så

Finska BEFORE THE DAWN är ett sånt där typiskt band som glider under radarn på de flesta, trots att man egentligen förtjänar ganska mycket uppmärksamhet. Man ligger på Nuclear Blast – en stor etikett med mycket muskler till marknadsföring men som samtidigt har en miljon andra band, typ – och ett bandnamn som är lite

Ah… det ljuva 90-talet. Ibland kan det liksom räcka med att se omslaget på en skiva för att förstå att den hör hemma just där, i det kanske svagaste årtiondet för hela hårdrocken. I tiden när grunge dominerade, när black metal föddes och när hela 80-talshårrockandet fallit ihop som en tuperad frisör utan hårspray. Så

Du vet hur det kan vara ibland med en del grupper, de där som man liksom haft som ett disigt regnväder lite runt omkring sig ett tag men aldrig riktigt fått grepp om? Stundtals kan det nog bero på att man inte gett dem chansen, eller att den initiala kontakten inte riktigt gett mersmak nog