Rebellängel Recenserar

När Biff Byford, legendarisk frontman i SAXON tar hjälp av bland annat OPETHs Fredrik Åkesson för att skapa och släppa en soloplatta är dte liksom helt givet att vi på Heavy MetAle ska följa projektet spänt och recensera alstret – vi har ju öl med båda banden, så det faller sig naturligt. Lika naturligt är […]

I tisdags hade vi NECROWRETCH och en smutsig, kladdig sak under recensionsluppen – idag kan man säga att det är raka motsatsen som gäller. SYLOSIS och deras ”Cycle Of Suffering” är nämligen snygg som attan rakt igenom. Välproducerad, genomtänkt, snyggt förpackad från start till mål. SYLOSIS är från England (Reading, för att vara exakt), och

Det är förstås en konstart, förmågan att skriva och spela in fyra plattor som plöjer i samma fåra och är sanna sitt eget sound utan att det blir trist eller enahanda, speciellt om man spelar smutsig och svärtad döds. Det är förmodligen också ett tveeggat svärd, för gillar du inte någon av föregångarna ”Putrid Death

Tyska THE SPIRIT släpper sin andra platta ”Cosmic Terror”, och det är tveklöst 2020 års hittills bästa skiva – betyget nedan anger en 4:a men balanserar på kanten uppåt. Det är starkare än debuten ”Sounds From The Vortex”, och det i sig säger ju en hel del. För dig som ännu inte bekantat dig med

Rebellängeln skriver en del på WeRock också, och där finns en följetång som går under namnet ”Hot Or Not”. Samtliga skribenter på sidan väljer månadsvis en färsk låt som sedan de övriga får bedömma enligt den enkla devisen: är detta hett eller inte. Via den följetången har en hel del spännande dykt upp, och Amelie

Finska duon DAWN OF SOLACE är ett av de banden som Metallbibliotekarien satt i öronen på undertecknad. Det var förra plattan ”The Darkness”, utgiven 2006, och namnet kom upp i samband med att bandet släppte första singeln tillika inledningslåten från 2020 års giv ”Waves”.  Långt mellan? You bet. Så långt att jag faktiskt trodde att

Egentligen skulle man kunna sammanfatta ”To Fathom The Master’s Grand Design” från HORNED ALMIGHTY ganska enkelt. Det är inte nyskapande, men trevligt. Så pass att man gärna spelar den ett par varv i rad, och att det för Rebellängelns del är den första med releaseår 2020 som inhandlats. Nu är det ju inte speciellt uttömmande,

Vi skriver 2020 numera, och först ut i recensionsflödet är OCEANS, ett band som puschats hårt av Nuclear Blast den senaste tiden och inte ska förväxlas med THE OCEAN som varit tips här på bloggen.Och det ska erkännas, när ett stort bolag som Nuclear Blast marknadsför hårt på sociala media, med text som denna: ”All

Mellandagsrecensionerna fortsätter med dubbla plattor och lite grundare analys. Den här gången är en av dem väldigt spartanskt beskriven, men du ser varför snart. Dessutom är det här två skivor som båda balanserar på samma betygsrand (3 eller 4), och där jag har valt att fria snarare än att fälla i bägge fallen! Norska 1349

Idag ska vi kolla på två skivor som jag liksom inte hunnit köpa fysiskt, men ändå lyssnat skapligt mycket på via Spotify. En har ett bandnamn som man nästan inte kan stava eller uttala, den andra har faktiskt ett par månader på nacken, men vi kör väl ändå några rader om den. OBSEQUIAE och deras