Rebellängel Recenserar

Helsingborgsbandet tycks vara inne i ett flyt. Måhända är det tillskottet av gitarristen David Andersson som gjort det, men det spelar kanske mindre roll. Förra given, dubbelplattan ”The Living Infinite” från 2013 var inget annat än en kreativ explosion, där bandet levererade den ena sagolikt vackra slingan efter den andra. Det var – och är […]

Som vanligt när det är kändistätt så är det numera ett beställningsjobb från italienska skivbolaget Frontiers Records. LYNCH MOB har förstås sin starke man George Lynch på gitarr (kanske mest känd för sina insatser i DOKKEN), och på partyt har man dessutom bjudit in storheter som Oni Logan (sång), Brian Tichy (trummor) och Jeff Pilson

Helsingborgs nästa musikexport kan mycket väl vara BLACK TEMPLE. Denna trio har den senaste tiden dragit till sig en del uppmärksamhet i media samt som förband till THE SWORD och IN FLAMES, samtidigt som debutskivan ”It All Ends” kommer ut på just Flames-sångarens Anders Fridéns skivbolag Razzia (tillsammans med Century Media). Eller, vänta nu –

Geoff Tate, rösten som i stort sett alltid var synonym med QUEENSRYCHE och som jag fullkomligt avgudar för sina insatser på skivor som ”Empire”, ”Rage For Order” och kanske framförallt bandets absoluta mästerverk ”Operation: Mindcrime” (läs lite här så förstår du hur högt jag skattar den skivan) har startat eget. Slutresultatet av den infekterade striden

Det bångstyriga stökiga och uppkäftiga rock’n’roll-skeppet MOTÖRHEAD må ha stött på en del patrull när det gäller förmågan att fortsätta sin resa framåt och turnera som besatta, men på skiva tycks det vara business as usual. Sprillans färska ”Bad Magic” är bandets tjuoandra (22!) fullängdsalbum, och det är något så trevligt som en skiva som

Det finns få band som kräver så lite presentation som SLAYER. I alla fall i vanliga fall. Men nu är det inte ”i vanliga fall”. Detta är ”Repentless”, kanske bandets svåraste skiva i karriären, och för att få bakgrunden till den tarvas nog förbaskat en genomgång av bakgrunden och en kort presentation. Bandet som alltså

Ingen rocker har väl missat att svenska GHOST – Papa Emiritus III och hans anhang av Anonyma Gastar – erövrar världen med sitt tredje album ”Meliora”, men för min del så var det ingen given och omedelbar dundersuccé. De första fem-sex-sju varven var rätt slätstrukna, och jag tyckte att det mest lät som.. tja, GHOST

Vad. I. Helvete?!? Ska det här vara bandet som smiskat arsel i låtar som Freya och How Heavy This Axe? Som förhäxade mig så fullkomligt med skivan ”Warp Riders” att jag placerade den som nummer 2 på årsbästalistan för 2010? Som med lätthet platsade bland alla klassiker i tidiga versioner av Guitar Hero och som

Tyska KADAVAR är en helt fantastisk upplevelse live. Det är som att se en ringdans av skägg, doppad i svett och sväng och med målsättningen att rocka arslet av samtliga närvarande i publiken. Såväl den självbetitlade debuten från 2012 som uppföljaren ”Abra Kadavar” från 2013 visar på Berlintrions förmåga att inkorporera dessa ingredienser i låtarna

Jänkarna LAMB OF GOD är veteraner numera. Flertalet plattor i bagaget, turnéer världen runt under bältet och ett högt anseende överlag. Förra given ”Resolution” var i sammanhanget ett sömnpiller, och sedan dess har främst bandets sångare Randy Blythe haft en tuff resa. I samband med en planerad spelning i Tjeckien greps han av polis som