Rebellängel Recenserar

Det här är en riktigt jävla knepig skiva att tycka till om, anser jag. Inte för att det är ett okänt band där undertecknad behöver sätta sig in i historien eller saknar referenspunkter för aktens utveckling, men för att det är en skiva som jag helt enkelt inte riktigt vet hur jag ska ställa mig […]

Svenska FIRESPAWN lär väl få epitetet ”supergrupp” lite här var då medlemmarna är långt ifrån några okända och blyga debutanter, i alla fall om vi pratar om blasfemisk dödsmetall som i det här fallet. LG Petrov (sång och Victor Brandt (gitarr) hämtas från ENTOMBED A.D, Fredrik Folkare (gitarr) och Alex Impaler (eller Friberg som han

Okej, spetsa öronen nu – det är så här du blir av med julskinkan och dåsigheten. Amerikanska DEAFHEAVEN är nämligen här med sin andra platta (du missade väl inte debuten ”Sunbather” när den var Tips på den här siten, hoppas jag?), och det är en skiva som gör sig absolut bäst i hörlurar. Faktum är

Jul, och det kanske innebär lite respit från vardagen för er. Kanske letar du efter lite musikaliskt sällskap som kan blåsa liv i din efter-skink-slitna kropp, som får tomteluvan att fladdra och ger lite variation till alla tomtegubbar som slår i glasen. I så fall är det här rätt inlägg för dig, speciellt om du

Ja, det är inte klokt. Tiden ruuuuuuuuuuuusar fram, och det är just nu mest fokus på allt det här med summering av året. Vilka skivor som varit bäst, sämst, störst och liknande. Jag tycker att detta år är knepigare än på bra länge, vilket beror på att många starka släpp landat sent under året, och

Svenska AVATARIUM har förstås fantastiska förutsättningar för att jag ska gilla dem. Leif Edling – en av världens bästa riffmakare och kanske den svenska doomens anfader i samband med sitt CANDLEMASS och KRUX – står för stora delar av låtskrivandets grundstruktur samt basspelandet (som han visserligen på grund av sviktande hälsa delar med Anders Iwers,

Man kan inte säga att vi har samma musiksmak exakt, jag och min kära hustru. En lördag för ett par veckor sedan så mådde jag lite sådär. Regnet öste ner utanför fönstret, en hård arbetsvecka (och i ärlighetens namn en sen kväll med lite TV-spel och en öl som sällskap på fredagen innan) gjorde den

Jänkarna i CLUTCH är minst sagt veteraner. Kompisarna har tragglat sedan tidigt 90-tal, och för många är bandet nästan synonymt med frontmannen Neil Fallon (även om nu Fallon själv faktiskt inte var med och startade bandet). man glömmer liksom bort att bandet är samma gäng som en gång startade, och därför måste jag säga att

Göteborgsbandet GRAVEYARD är ett av mina svenska favoritband. Deras andra platta ”Hisingen Blues” tillhör topp 3 av mina ”upptäckter” de senaste tio åren skulle jag tro, och jag anser att bandet ännu inte har släppt en enda dålig låt. Den sviten är intakt efter mycket efterlängtade fjärde skivan ”Innocence & Decadence”, och det trots att

Blackie Lawless är still going strong, det kan man enkelt konstatera efter att ha lyssnat en del på färska W.A.S.P-plattan ”Golgotha”. Första gången jag spelade plattan var jag faktiskr rent av en aning överväldigad, och drog genast paralleller till ”The Crimson Idol”, den skivan som kanske är – i mitt tycke – bandets starkaste, och