Rebellängel Recenserar

Såhär ser den alltså ut, årets antagligen bästa och mest intressanta skiva så här långt. Ändå är det ”bara” en stark betygsfyra som delas ut…. varför? Det ska den här recensionen försöka bena ut. Häng med! Tyska duon (ja, duon, det är bara två snubbar i bandet som består av gitarristen/sångaren Hanno Klähnhardt samt trummisen […]

Den här skivan är som taggtråd för mig. Ibland är det rätt vanlig, rak ståltråd – och ibland är det spretiga, taggiga spikar åt alla håll. Det blandas klassisk black metal i oftast episkt format med ren punk och allsångsrefränger huller om buller, och slutresultatet är egentligen lika svårhanterligt som taggtråd. Och vasst. En obekväm

Det krävs ungefär ett enda varv med INGLORIOUS självbetitlade debutplatta för att kunna konstatera att: Detta är musik som verkligen ärver alla krafter, influenser och charm i rakt nesstigande led från klassisk hårdrock modell 70- och till viss del 80-tal. Du vet, då den klassiska bluesiga och rätt svängiga hårdrocken var stor (det är inte

En av de saker jag gillar bäst med SPIRITUAL BEGGARS är att det är ett sidoprojekt som inte är ett sidoprojekt. Visst har de annat för sig som huvudsyssla och för att få mat på bordet, men ingenstans kan man säga att den rock’n’roll och bluesiga hårdrock som SPIRITUAL BEGGARS levererar är resultatet av en

Svenska INTERMENT är inget nytt under den brännande solen, och tur är väl det. Förra given ”Into The Crypts Of Blasphemy” var strålande (och förstås ett Veckans Tips på gamla Metalbloggen!), men tamejtusan om inte sprillans nya ”Scent Of The Buried” är stråt vassare – till stora delar beroende på att den är väldigt direkt

Säga vad man vill – de är pålitliga, svenskarna i vikingaplutonen AMON AMARTH. Tionde albumet på samma tema – mer eller mindre, vikingarna och deras liv och leverna (och död…mycket död förstås) står som alltid i fokus, och alltjämt levererar man sin melodiska och drivna hårdrock/dödsmetal. Det spelar mindre roll att man fått byta trumslagare,

Finska OMNIUM GATHERUM har precis släppt sin sjunde giv sedan debuten 2003, ”Grey Heavens”. Jag skulle vilja skriva att den låter precis som de andra (eller, jag har i ärlighetens namn bara haft koll på dem i samband med de tre senaste och ska npog inte uttala mig om tiden innan dess) och att det

Låt oss börja med att konstatera ett par saker i samband med recensionen av ”Dead Dawn”: ENTOMBED A.D är spelsugna. Inte bara verkar man vara dödligt less på allt ”tjafs” som uppstod i samband med namnstriden, man verkar dessutom ha klarat av att mentalt ge blanka fan i det och bara ha kul och spela

Svenska BOMBUS drog in vansinnigt med cred för förra given ”The Poet And The Parrot”, en skiva som hyllades av såväl kritiker som fans och liksom cementerade bandets lite smutsiga, stökiga heavy metal-rock-hybrid bland de där kommande akterna som lovar stordåd i framtiden. Inför pinfärska ”Repeat Until Death”, bandets tredje platta (den självbetitlade debuten kom

I musiksammanhang heter han Abbath Doom Occulta och är förstås mest känd för sina insatser i IMMORTAL samt sina många mer eller mindre komiska poser och sitt karakteristiska smink. (Det hela är rent av en trend på det så märkliga nätet, kolla in de här bilderna bara.) Privat heter han Olve Eikemo, och i samband