Rebellängel Recenserar

Finska psychedeliaorkestern JESS AND THE ANCIENT ONES är aktuella med sin tredje platta ”The Horse And Other Weird Tales”, och precis som väntat och önskat så får man här sitt lystmäte avseende orglar, rökelse, jazzigt sväng och ett lätt tillbakalutat groove som luktar halvtafflig skräckfilm från 60- och 70-talet. Texter om att Döden är själva […]

Melbournebandet NE OBLIVISCARIS golvade mig fullständigt med sin debut ”Portal Of I”. Bandets säregna blandning av finstämd lättlyssnad närapå klassisk musik (driven av fiol, framförallt) och smattrande snabb och svängig döds liknade inget annat jag hört, och med med kompositioner som sträckte sig upp mot tiominutersstrecket tilläts alla uttryck komma fram i all sin prakt.

Amerikanska TEMPLE OF VOID är förstås ingen nyhet för dig som hängt på den här siten ett tag. Debuten ”Of Terror And The Supernatural” drog hem en solid betygsfyra vid recensionen, plattan landade en hedrande 11:e-placering på 2014 års Topp 50-lista och skivan har dessutom fått sin plats i solen som Tips. Kort sagt, TEMPLE

Amerikanska SPIRIT ADRIFT släppte sin debut ”Chained To Oblivion” 2016, en skiva som föll undertecknad väl i smaken när den kom. Sen hände det som ibland händer, att en skiva liksom bara… försvinner. Jag har nog inte lyssnat på den en enda gång sen dess, och att den fick en betygsfyra framstår med så här

Ja, den här skivan ser inte bara ut som om konstnären (Coun Marks, för den som undrar) kollat lite väl mycket på Game Of Thrones, den låter lite så också. Doom, med mer än ett lätt stänk av heavy metal. Och det gillar man ju! Svenska SORCERER är allt annat än nykomlingar egentligen, bandet brakade

Jag gillar sentida EUROPE. Det är ett band som mognat väl, och även om man kanske inte är nyskapande eller utmanande så bjuder man numer på en skön resa med varje nytt skivsläpp. ”Walk The Earth” är inget undantag. Förra given ”War Of Kings” hamnade i gränslandet mellan betyget tre och fyra och släppte framförallt

Tyska trion KADAVAR är tillbaka med sitt fjärde album ”Rough Times”, och för de av er som har koll på bandet sedan innan är det här en extremt enkelt recension. Bandet ruckar inte på sina principer eller sitt sound för fem öre, den här skivan lägger sig fint mellan de två första och lite ”doomigare”

Tjugo sekunder. Det tar tjugo sekunder att förstå att BLACK COUNTRY COMMUNION är tillbaka. Moderskeppet för modern svängig blueshårdrock sparkar in dörren med en fuck off-attityd som heter duga, och konstigt vore det annars. Det här är ju en form av supergrupp där delarna faktiskt blir större tillsammans än var för sig. Joe Bonamassa på

Det finns ju faktiskt inte sådär ruskigt många arenaband kvar. Etty par riktigt stora (METALLICA, IRON MAIDEN) som alltid drar fullt hus och så att par som är up and coming.. men i den lite snällare rocken så är det rätt tomt bakom akter som U2 och COLDPLAY. FOO FIGHTERS är ett av de banden

Tyska DAWN OF DISEASE har varit med på Heavy MetAle förrut, då i form av ett Rebellängelntips och förra given ”Worship The Grave”. Den skivan doftade Stockholmsdöds och Skogskyrkogårdens mylla och landade till slut den sista placeringen på 2016 års Topplista. Den här given ändrar riktning ganska mycket, och istället för ett rakt muller får