Rebellängel Recenserar

Svenska sidoprojektet THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA är tillbaka med sitt fjärde album, och man kan så smått undra om glädjen som bandet tycks ge medlemmarna i kombination med framgångarna de rönt håller på att göra sidoprojekt till huvudprojekt. Det är faktiskt inte bara positivt att det är sånt tryck – det kan liksom nästan bli […]

Skivåret 2018 fortsätter att leverera pärlor på rad, och för många är amerikanska KHEMMIS tredje släpp ”Desolation” en av de stora releaserna, behäftat med förväntningar av den höga sorten. Sånt kan förstås slå fel, speciellt som föregångaren ”Hunter” slog så stort, och debuten ”Absolution” också hyllats, men i det här fallet kan vi snabbt konstatera

Meh, tänker du. Vem fan lägger ut en recension på Midsommarafton, det är ju sill och nubbe, små grodorna och rykande andedräkt på grund av kylan som gäller idag? Det svenskaste som finns? Precis. Och eftersom det är SKOGEN som med sitt säregna black metal/natur & folkmetal-tema står i centrum kan jag faktiskt inte tänka

Amerikanska UADA knockade mig fullständigt med sin förra giv, debuten ”Devoid Of Light”. Melodisk black metal, svängigt som… ja, satan, rent av. Tänk MGLA, ungefär, med samma driv. Dags för uppföljaren ”Cult Of A Dying Sun”, och eftersom förra given inte bara knackade på porten till framgång utan rev ner hela jäkla entrén så är

Svenska rock’n’roll-tungviktarna GRAVEYARD är tillbaka efter sin (relativt korta) tid i limbo. Det är väl kanske inte helt oväntat egentligen eftersom man faktiskt inte kändes ”klara” när man deklarerade att det var dags att lägga ner vapnen, men likväl mycket trevligt. Det finns ju som bekant få band i världen (och enligt undertecknad inget i

Idag är det prick en vecka sedan de här två tungviktsplattorna släpptes, och vad kan du passa bättre än att försöka sätta ner fötterna i en form av dubberecension? Precis. Inte mycket. Ofta kan jag tycka att en vecka är i kortaset laget för att en skiva verkligen ska få visa sitt sanna jag, men

Guilty pleasure = check! Det här gänget från Tunisien har en alldeles speciell och väldigt speciell vemodig ådra i sin dödsmetall som jag inte riktigt kan värja mig mot. Det är sorgligt, episkt och storslaget. Det är vackert, hårt och kargt, allt på samma gång. Förra given ”Skinless Agony” har inte bara varit Rebellängeln-tips och

Det är märkligt. Vissa skivor tarvar otalet spelningar och mängder med tid för att avslöja sina hemligheter och sjunka in på det sätt det förtjänar (så som relativt nyligen recenserade ”Dept Of Aeons” av KING GOAT), medan andra bara…. sitter. Det är bara en vecka sedan den här plattan släpptes, men det känns liksom som

Årets bästa rock’n’roll-skiva så här långt? PALACE OF THE KING och snabba tredje given ”Get Right With Your Maker” gissar jag på, lite förvånat. Anledningen? Det här bandet vilar verkligen inte på lagrarna, detta är den tredje fullängdaren på lika många år, samtidigt som de liksom flyger lite under radarn. Varje nytt släpp tar mig

Okej, det är dags att ge sig ut på tunn is, men det kan inte hjälpas. Egentligen borde Rebellängeln kanske ge än mer tid åt britterna KING GOAT och deras andra giv ”Debt Of Aeons”, men det finns inte mer tid. Det är dags att sätta ner fötterna, även om det är lite läskigt. Musiken