Från Rock till Black Metal

…sommaren kanske inte visar sig från sitt allra varmaste väder, men visst är det skönt ändå? Det där med semester, slappande och att kunna ta dagen som den kommer? Jag gillar’t, och det är lätt att vänja sig vid lata dagar. Helst vill man ju softa på stranden eller vid en pool, men det funkar

Förra veckan gick lite i nostalgins tecken här. Gamla klassiker som fick speltid. Just nu ska jag dock göra tvärtom, och tipsa om en skiva som snurrat ganska frekvent den senaste månaden, och som jag inte vill att ni missar. En alldeles ny sak, där omslaget genast får en att hajja till och inse att

…en gång i tiden hade jag tänkt att skriva en uppföljning av Rebellängeln simmar runt i IPA-träsket, den långa och ambitiösa sammanfattningen/konkurrentkollen om hur Heavy Metales Unbeatable Rock stod sig mot en del andra drycker. Men problemet blev då det att.. det var just ett väldigt ambitiöst och långt inlägg. Det kan fortfarande hända –

Okej, du ska snart slippa det där med tillbakablickar och närapå löjligt långa och nostalgiskimrande poster om mer eller mindre ointressanta episoder i eder Rebellängels forna liv. Snart. Efter det här. Den här skivan ger mig nämligen sådär mysrysiga krypningar efter ryggraden att det är svårt att undvika att skriva något om den, och om

Vete fanken om det har med åldern eller annat att göra, men det tycks mig som om jag plockar ut en skiva som ger nostalgiska vibbar och kraftiga minnen varenda gång jag står vid skivhyllan numera (ja, jag gör ju det rätt ofta, och patetiskt nog så bygger jag upp en liten hög med skivor

Du känner säkert igen den här skivan. Den heter LED ZEPPELIN ”Houses Of The Holy”, men det står ingenstans på den. Varken på framsidan som du ser avbildad här, eller på baksidan. Eller ryggen, om man hade en vinyl av den en gång i tiden. Det hade jag. Och just det där ska vi titta

Om du tillhör en av de (numera) ganska få som följer Heavymetale-sidorna regelbundet så vet du att Rebellängeln har ramlat igenom nästan hela bryggeriets sortiment i en serie inlägg som heter ”Rebellängeln dricker….”. Det är visserligen en väldigt liten antydan till hur ölen i sig smakar (därtill är det inte undertecknad som klarar av att

Rebellängeln Tipsar må ha tagit sommarlov sen en vecka tillbaka, men det finns faktiskt ingen anledning att misströsta för det. Det händer grejer på bloggen ändå, och jag tänkte bland annat att vi skulle passa på att njuta av långa ljusa dagar och nätter med tio stycken skivor som har vita omslag. Varför vita? Varför