Från Rock till Black Metal

KENT annonserade i veckan att de ska sluta. Det är säkert viktigt och stort för en del, jag bryr mig inte speciellt mycket – men jag kan ändå tycka att det är intressant det där med att lägga av. När det är dags. Och om det blir av. MÖTLEY CRÜE skrev väl till och med […]

Det här är antagligen årets hittills nästa skiva, möjligen i konkurrens med BOMBUS-plattan. Den här betygsfyran har så mycket mersmak att det hade räckt för att humla en extra batch Dead Man’s Hop, och det är rätt fascinerande egentligen eftersom vi pratar om en skiva som bara kopierar och snor det andra har gjort tidigare.

Nu är det såhär, mina vänner, att om det funkar så kommer jag att få chansen att lira hårdrock och dricka öl tillsammans med två av mina bästa vänner snart, och det hemma hos mig – med familjen ute på äventyr! Det är en möjlighet som inte ges speciellt ofta, och en av uppgifterna som

Som ett brev på posten efter förra söndagens orerande om namn som är knepiga så kommer det här uppföljningsinlägget. Ett där jag faktiskt knappt kan uttala namnet – eller skriva det – på ett band som dominerat speltiden i mina lurar den senaste tiden. Tipset kommer för min del från Bara Metal fast på Facebook,

Söndag, och den här gången kan jag inte hålla mig. Vi måste prata om vikten av ett namn. Till skillnad från i genomförandet av en exorcism (grym film för övrigt, eller hur?) så behövs kanske inte namnet för att man ska kunna få makten och bestämma över ett andeväsen eller en demon – men vi

MONOLORD spelar brutalt tung doom. Du vet sån där som får det att skallra i tänderna, liksom. Skivan ”Vaenir” kom 2015, och är en riktig höjdare. Snygg, bra, och läcker höjdare. 6 låtar med muntra titlar som Cursing The One, We Will Burn, Nuclear Death och Died A Million Times. Vilket passar väldigt bra, framförallt

CONVERGE döpte sin senaste fullängdare till ”All We Love We Leave Behind” efter känslan av att vara på turné. Att lämna familj, vänner, släkt och allt man egentligen älskar efter sig för att göra något man måste göra. Det beskriver, tycker jag, verkligen den där känslan av att slitas mellan två världar, där den ena

Det smaskar i mörkret. Ett distinkt ljud av en kvist eller kanske ben som knäcks, följt av ett sörplande. Luften är tjock av lukter, blod, förruttnelse, död. Detta är inte beskrivningen av en klassisk kräftskiva som kanske kan tro, utan den klassiska kulissen för den kladdigaste av odöda varelser: zombien, i full färd med att

Det är väl lika bra att erkänna: jag gillar verkligen kollegan Hopmaestros texter om öl. Jag tycker att han skriver bra, och att han på ett vardagligt och roligt sätt får fram nyanser i ölens smak och doft som gör att man även som vanlig svenne-banan kan förstå allt. Och nej, jag skriver inte bara

Jag hoppas att du inte är allt för less på att läsa om ”Dehumanizer” av BLACK SABBATH. Jag vet att den skivan fick stå i förgrunden förra söndagen då vi snackade om det där med att ändra åsikter om skivor (Bra eller Anus, var den finstämda titeln…), och att du kanske inte ville läsa mer