Från Rock till Black Metal

Ja, det är knepigt ibland, livet. Till vänster på bilden: Rebellängeln, seriös och proper. Företagsledare, affärsman, kontorsslav och allmän nörd. Till höger på bilden: den förtryckta hårdrockaren reser sig. Fortfarande kal hjässa, men tatueringarna framsläppta och intresset för död och mangel i full vy (ja, även Grekland var i full vy… härlig pool det där). […]

Rymden. Kall, mörk, oändlig. I stort sett perfekt för hårdrock, kan man tänka, förutom att det faktiskt inte finns någon som helst luft eller atmosfär, vilket gör att ljud inte kan fortplanta sig (fundera på det du, när du kollar Star Wars och de har rymdstrider där laserkanonerna låter piu-piu…). ergo: man kan inte lyssna

Här har du dem. Det band som nog faktiskt alla gillar – och har respekt för. Och med ”alla” menar jag då inte bara folk inom alla musikgenrer. Nä, jag menar alla. Driva eget skivbolag och använda den kunskapen och plattformen för att släppa fram andra artister? Jajamen. Lira live runt om i världen och

När du läser detta är Rebellängeln inte här. Han är i Grekland, och slappar. Precis som förra året. Och som start på den veckan kommer lite musik med en högst personlig koppling till just Grekland. Ibland för att… ja… det är sant. Ibland inte alls för att det är sant utan för att det känns

GMF 2018 är förbi, och det är bara att konstatera att det är en helt fantastisk festival. Trevlig, lagom stor, bra arrangerad och för oss gubbjävlar även lämpligt belägen med möjlighet till hotellboende. Inte mycket att klaga på, och man får verkligen hoppas att de orkar fortsätta även nästa år. Med festivaldöden som pågått de

Den här helgen som kommer går Gefle Metal Fest av stapeln, och eder Rebellängel är laddad som ett litet barn inför julafton. Förra året kunde jag bara medverka en av dagarna, den här gången är det dubbla dagar som står på agendan – och givetvis kommer vi att kika lite på vad som väntar.  

”I can’t sleep at night… that’s what the day is for anyway And when the clock strikes midnight – I see them walking on the graves” Så. Jävla. Bra! Egentligen borde den här klassikern inte behöva mer presentation än så, men ändå. Låt oss bara säga såhär: det här fastnar. Direkt! Råkade nynna den lite

Nä, det här inlägget ska inte handla om King Kong, den där stora apan – det ska handla om svenska sludge-doom-kungarna KONGH. Tre skivor har det blivit, och även om de alla tre är bra så tycker jag att de liksom stegras och blir bättre och bättre med en form av crescendo i senaste (sista?)

Japp, jag har stulit bilden från världens bästa doom metal band CANDLEMASS eftersom det finns få så svenska saker som semester. Landet stänger, allt går på sparlåga. Logga ut, ta ledigt. Och för undertecknad är det dags från och med idag. 4 veckor, sen en vecka jobb och så ytterligare en vecka (barnpassningsteknisk lösning!) innan

Spana in bilden. Kanske mitt bästa prank någonsin, riktat mot min kära hustru och utfört i maskopi med mina barn. Vi hade alltså köpt ett lösfinger i smyg, och inväntade det perfekta tillfället när hustrun var på övervåningen… preppade med jordgubbar… ketchup… kniv. Sen skrek jag högt, barnen låtsades springa in i köket och sen