”The Can Revolution” , eller burkrevolutionen om du känner dig osäker på engelska, är inte så mycket en snackis längre som det var för ett par år sen. Dock så får jag fortfarande frågor om detta ibland. -”Hur kan du som är finsmakare köpa burköl?” – ja, den frågan kastas iväg ibland åt mitt håll, ofta med en dos av hånfullhet i rösten. Ja, hur kan jag det? Jag hävdar utan att blinka att burken är överlägsen flaskan. Men låt oss bena ut ett och annat här.
Historien börjar i USA (såklart) och bryggeriet ”Oskar Blues” är jätte-skyldiga till fenomenet. Dom själva fick lida både spott och spé i början när de började leverera i burk, men dom gav sig inte. Tanken bygger på att ölen skall vara så färsk som möjligt, speciellt IPA’s och deras syskonvarianter mår bra av att konsumeras så fort som möjligt efter bryggningen. Det är lite ironiskt på sätt och vis, en öltyp som är designad för att klara långa leveranser över hela världen, och därmed fick mera humle tillsatt som konserveringsmedel, klarar helt plötsligt inte längre en månad innan öl-nördar börjar gnälla som kinkiga förskoleklassbarn. Jag själv är precis likadan, så jag får säga som det är.
Då ska vi också ha i åtanke att de amerikanska bryggerierna sparar definitivt inte på humlen utan fullkomligt antastar sina öl på ett nästan perverst sätt när de tillsätter denna härliga växt. Så, rimligtvis borde detta inte vara ett problem. Men det har blivit det, för precis som allting annat i världen så förändras normen. Originalet skulle klara båtleveransen från England till Indien och släcka törsten på Brittiska soldater när de hade permis från sitt dagliga tarv med att upprätthålla ordningen på kolonin, och den ölen fick förmodligen betyget ”Oi, this one is bloody good, it tastes almost like back home!”. Idag kräver vi konsumenter högre humle-bett på våra drycker, och bryggerierna anpassar sig och förnyar.
Öl har nämligen fyra fiender: Ljus, syre, värme och du själv. En burk tar bort två av dessa automatiskt, den släpper inte in ljus och syre, elementärt min käre Watson. En flaska däremot släpper in ljus, därför är de bruna eller gröna för att förhindra skadligt UV-ljus att bestråla våran kära dryck. – ”Vänta!” säger besserwissern, -”Corona och Millers har genomskinliga flaskor!”. Ja det har dom, och dom smakar hur mycket sa du? Seriöst så använder faktiskt vissa bryggerier glasfärgen som en smakfaktor, men det är överkurs – vi kanske kommer tillbaka till det i en annan krönika?
Den andra fienden är då syre. En flaska kan släppa igenom en viss mängd syre via kapsylen, den är inte supertät. Tack vare trycket i flaskan så väller det inte in mängder, det säger jag inte, men den är inte lika tät som en burk. Fakta. Det finns en annan tråkig faktor du faktiskt kan ha råkat ut för om du lagrar flaskor med öl lite längre. En del lägger sina flaskor på en hylla i källaren ungefär som man lagrar vin – gör inte det. Ölen skall helst inte ha kontakt med kapsylen då det kan uppstå en bismak av metallen, det är det luftfickan är till för att förhindra. Förvara en flaska med metallkapsyl stående. Flaskor med kork á la champagnevarianten kan du dock ha liggande, då vätskan hjälper korken att inte torka sönder.
Och då återstår värmen, den kan man inte göra så mycket åt med själva förpackningen, däremot så är det ju en faktor som du kan påverka själv genom hur du förvarar ölen. Jag vet att de flesta importörer håller sina lager tempererade, eller åtminstone reglerade, så det får vi lita på och sen är det upp till dig hur du förvarar den hemma. Den ska förvaras svalt.
–”Smaken då”, säger den frågvise, -”Tar det inte smak av burken?”, upprepar han. Nej är det korta svaret där. En modern aluminiumburk har nämligen en tunn plastfilm som skydd på insidan. Det gäller alla, utländska som svenska, mikro som makro. Uppfattningen om att ölet tar smak av burken kommer från den förra generationen burkar, plåtburken med lödd skarv. Problemet existerar alltså inte idag överhuvudtaget.
Vips så har vi då alltså den ultimata öl-förpackningen. Burken! Vissa bryggerier går t.o.m. så långt att det uppmanar sina kunder att dricka direkt ur burken för en förhöjd upplevelse. Personligen tycker jag det känns fel att göra det och häller helst min öl i ett glas. Men det överlåter jag åt er själva att bestämma.
Jag sa ju att den fjärde fienden var du själv, och det är du som står högst i näringskedjan här. Du är slutkunden. Så de andra faktorerna är hyenan, ökenräven, och gamen. Det är du som är lejonet och bestämmer över din öl, det är du som ska fälla bytet på öl-savannen, de andra rivalerna skall du hålla borta så långt det bara går.
Slutligen så bör jag nämna några andra fördelar med burkar.
1. Du behöver inte vara så rädd att den ska gå sönder när du packar din väska till festivalen/campingen/logdansen.
2. Den är inte lika tung, den sparar både din rygg och miljön vid transporter.
3. Är du en hederlig person som återvinner slavenligt, så är aluminiumburk enormt mycket bättre. 100% av en burk går tillbaka som ren råvara i burktillverkningen, medans återvunnet glas bara går att använda en viss del av, det måste fördelas ut procentuellt i en ny glasblandning på grund av föroreningar i glaset. Så en återvunnen burk är faktiskt miljövänligare än en återvunnen flaska och använder bara 5% av energiåtgången jämfört med en nytillverkad burk.
Can we do it? Yes we can!!
Once you go burk you never go back. Håller med dig helt och hållet. Jag hoppas verkligen att fler bryggerier och konsumenter börjar använda/köpa dessa fin skapelser.
Angående det där med genomskinliga flaskor. Där har vi öl som nämnda Corona och Miller samt…Innis &Gunn. Fast dom kanske tycker att smörsmaken i deras öl kommer fram bättre då, vad vet jag?
Jag berörde ämnet lite lätt, men kortfattat så är det humlens alfasyror som bryts ner och skapar ”skunk” om det är en vit flaska. Miller och grabbarna använder ofta humleextrakt istället för humle och den påverkas inte av ljuset. Jag vet inte om I&G kör med extrakt eller äkta? Oavsett så har dom i för lite enligt mig.
Ingen aning om vad dom kör med faktiskt. Jo det var väl lite det där jag ville komma fram till, I&Gs öl smakar ungefär likadant allihop, har väldigt lite humlekaraktär överlag och verkar mest sälja pga att dom har en fin flaska som ofta levereras i en pappkartong. Deras (enligt mig högst mediokra) öl anses av någon anledning vara ”fin”.
Bra och lärorik artikel. Dock saknar jag en liten jämförelse och det är att jag nog tycker att det är skönare/godare att dricka direkt ur en flaska än en burk, men det är ju som sagt bara en liten detalj i det hela. Och spiller man upp drycken i glas eller skjuter den via bong, så kvittar ju den detaljen. 🙂
Det är sant om man är tvingad att dricka ur förpackningen, så är glas godare. Men jag känner mig obekväm i båda fallen. Jag vill se ölen, smeka den med blicken, lukta på den och på ett perverst sätt gradera den. Extra info: Anledningen till att traditionen med att servera en lime-klyfta till Corona uppkom, är att det var för att gnida bort rosten från kapsylen vid flaskmynningen. Gamla kapsyler rostade nämligen på undersidan, och då fick du metall och rostsmak rätt in i truten vid första klunken. Sen märkte man att det faktiskt smakade rätt schysst så det har levt kvar. Elaka röster påpekar gärna att det är det enda som smakar i en Corona. Lime-klyftan.
Spännande, bra skrivet!
Föredrar själv burk och förespråkar den, orkar dock inte argumentera för den mot öldrickare som aldrig prövat annat än industrilager.
Bra där. Tillsammans är vi starka.
Jag själv uppskattar en flaska före en burk men det är oftast av estetiska skäl.
Tänkte nyansera din bild en smula:
Jag har viss erfarenhet av tryck genom mitt arbete och fakta lyder:
Om en kanister är trycksatt och det finns den minsta tendens till otäthet så kommer tryckbalansering ske mot det atmosfäriska trycket utanför kanistern.
Det betyder i praktiken: Öppnar du flaskan och det pyser så bör ingen luft ha tillträtt innehållet. Om det inte pyser så finns en risk att flaskan har varit otät. Finns också en risk att det är en flaska MER du öppnar. 😉
Vill också nämna en sak om aluminium. Aluminiumbranschen hävdar att det är väldigt miljövänligt med alu pga. sin förnyelsebarhet och att det bara kostar 5% av energin vid nytillverkning att smälta om.
Det går åt ofantliga mängder energi att nytillverka så 5% av det är inte särskilt lite ändå. Det ser också rätt trist ut runt et aluminiumsmältverk. Men det är fullt rimligt att tro att mijöaspekten jämnas ut lite med leveranserna i åtanke.
Rätt eller fel? Jag vetifan – skål!
Bra där Messerschmitt. Jag tänker inte säga emot dig alls när det gäller ren fakta. Krönikans syfte var egentligen riktad helt och hållet mot smakupplevelsen.
De sista punkterna var egentligen standard ”fakta” om burk som vilken återvinningsfirma som helst gärna lyfter fram, förmodligen för att få oss att lämna tillbaka burkarna överhuvudtaget.
Min ståndpunkt står fast alla dagar i veckan att burken är överlägsen dock. Jag har råkat ut för ett otal ”skunk”-flaskor där man blir ledsen i ögat när man betalat kanske mellan 80-100 kr för ett
efterlängtat exemplar och det är i stort sett vasken som gäller. Alternativt så är det 1 månad kvar på ”Best Before”, men den smakar ändå gammal överrock när den är benämnd som ”Fresh Hop IPA” eller liknande.
Ölen på bilden t.ex. hade en månads differens till flaskans fördel, burken smakade ändå fräschare.
Nyligen drack jag även Ballast Point Sculpin på burk och upplevde den som ohyggligt mycket renare i smaken än flaskorna jag druckit innan (utan att veta produktionsdatum förvisso).
Tack för att du läser bloggen.