Öl: Orange Crush
Stil: Session IPA
Styrka: 5,0%
Bryggeri: Amager Bryghus / Cigar City Brewing – Kompisbryggning.
Var: Systembolagets tillfälliga utbud.
Ni som följer mitt Instagram-konto vet att jag inte direkt gör någon hemlighet av hur mycket jag diggar Amager? Man skulle kunna säga att jag har en ”bromance” med dom. Det är inte så konstigt då dom släpper öl efter öl som har attityd, variationer och framför allt är okristligt goda. De har i sin tur en förkärlek för att bjuda in gäster att brygga ihop med dom, framför allt amerikanska bryggare som Jester King, Grassroots, Hoppin’ Frog med flera. I detta fall har de skakat liv i Cigar City’s bryggmästare, Wayne Wambles, och tvingade in honom till bryggtankarna när han var på visit i Danmark. Den här gången är det dags för den allt så poulärare stilen ”Session IPA” – lite alkoholsvagare IPA som är tänkt att du skall kunna skotta i dig en eller tre av utan att gå igenom isen alltför snabbt. Stilen i sig passar utmärkt varma sommardagar, men jag misstänker starkt att det inte spelar någon större roll i detta fall, du kan dricka den i vilket sammanhang du vill, vinter, vår, höst – den lär inte vara osmaklig hur du än gör?
I detta fall har man bombat den med amerikansk humle och som lök på laxen sparkat i ett tjog med apelsiner. Och det är också ett grepp som många tar till idag. Det går inte att släppa en öl utan att smyga i någon frukt eller bär. Vad blir nästa grej? Porter med makrill? Pale Ale med morot? Stout med getklövar? Vi får se, jag har inte tid att spekulera om det idag, nu vill jag kolla in den här.
Direkt när man öppnar flaskan så väller det ut en kaskad av väldoft, som en humlevulkan under ett utbrott sprider den doften ungefär som den där vulkanen på Island slängde ut aska i atmosfären för ett par år sdan. Det här ska bli kul…
Doften är ljuvlig, man behöver inte ens anstränga sig innan en ganska skarp apelsin doft rusar upp i snoken och ruskar om dig. Det luktar nästan som någon juice eller läsk. Dock med en viss tyngd av humle bakom. Full pott på doften.
Smaken går inte av för hackor heller, det kommer först en ganska normal IPA smak, men som boostas upp hårt av apelsinskalen de har använt vid bryggningen. Fruktigt och med en uppbackning av humlen som gör det till en snabb resa i en berg och dalbana genom en apelsinodling där det står gästarbetare och kastar hinkvis med apelsiner på dig när du svischar förbi i 80 knyck. Krossade apelsinrester och humle-kottar piskar dig i ansiktet och du tjuter av lycka. Men, jag sa ”snabb” resa, för lika snabbt som den börjar, lika snabbt tar den slut och du sitter med en bitter smak i munnen. Ja, bitter på riktigt. Du har säkert sett ett otal recensioner där man tjatar om ”…en bitter smak som av apelsinskal”? Här är det på riktigt, för det är precis det dom har använt. Du får en mer ”huggande” apelsinbitterhet, vilket inte gör mig det minsta, för det är gott något så djävulskt.
Men… det är en Session IPA, vilket gör den något tunn trots mina lovord ovanför, och jag hade gärna sett en längre fruktsmäll på käften. Men man kan inte få allt, och till syvende och sist så kvarstår faktumet att det är en enormt potent dryck. Dessutom kommer den i Amager’s 500 ml flaska och det överväger den något tunna kropp den går runt med. Du får mer av den helt enkelt.
9 apelsinodlare av 10 sitter med tömda träd och räknar pengar efter denna.
Jag lutar mig tillbaka och drar på Orange Goblin (såklart)
Spännande, lägger denna på inköps listan.
Amager är riktigt jävla bra. Har nog också hamnat i en liten ”bromance” med dom. 😀
Hm. Jag stod och höll i den här men valde istället Fat Jack med pumpa i (pga högtiden).
Miss, antagligen..
Frågar du mig så… ja. Pumpa-stuket har jag aldrig direkt tagit i min stora famn.
Ja. Pumpagrejen var inte speciellt bra alls, faktiskt. Överlag tycker jag ofta resultatet när det ska blandas något ”exotiskt” (apelsin, pumpa, koriander..) med öl blir sisådär at best.