All of which are American Dreams

”Yes I know my Enemies. They’re the teachers who taught me to fight me. Compromise, conformity, assimililation, submission.

Ignorance, hypocrisy, brutality, the elite

All of which are American dreams”

Nä. Det är verkligen inte sannolikt att de tänkte på samma sak när de beskrev den Amerikanska drömmen, RAGE AGAINST THE MACHINE och bryggeriet Mikkeller! Ölen handlar snarare om olika form av smaksatser och sätt att använda humle så att det påminner om de amerikanska mindre bryggeriernas resultat, allt förpackat i en lageröl som jag tycker är riktigt bra. Det är bra blommighet i den, och det är en sån där flaska som jag gärna plockar upp en eller två av när jag ska handla lördagsgodis (vilket faktiskt förvånar mig lite, jag har traditionellt inte riktigt kommit överens med just Mikkellers öl av någon anledning). En bra öl att sällskapa den här skivan med…som ju handlar om helt andra saker.

RAGE AGAINST THE MACHINE är revolt, uppror och motstånd. Det handlar om att synliggöra och påtala orättvisor och felaktigheter, inte sällan politiska sådana sett ur bandets synvinkel. Den självbetitlade debuten är löjligt stark och väldigt imponerande. Den visar ett band som är i full kontroll över vad man vill göra och hur man vill uttrycka sig, och innehåller klassiska låtar som Bombtrack, Killing In The Name, Bullet In The Head samt Know Your Enemy där textstrofen som inleder detta inlägg har hämtats från.

Jag gillar RAGE AGAINST THE MACHINE, och har deras totala katalog i skivhyllan, men det är egentligen inte därför jag vill ha med den här bilden. Det är inte ens för den aningen långsökta kopplingen mellan skivan och ölen (…och sånt ska vi undersöka och frossa i under hösten, det kommer ett knippe bilder på skivor och öl som namnmässigt och synnerligen påtvingat kopplas ihop!) som gör det, eller att det är fredag.

Det är istället ljudbilden på den här skivan. ”Rage Against The Machine” är, i all sin enkelhet, lite av en referensram för min del när det gäller ljudbild och hifi. På skivan finns enbart trummor, bas, gitarr och sång. De ”skyldiga” är Tom Morello (gitarr), Brad Wilk (trummor, och för tillfället ute och smiskar skinn med den i övrigt ursprungliga uppsättningen i BLACK SABBATH), Tim Commerford (bas) och Zack de la Rocha (sång), och det sväng och den tydlighet man kranat ur den här inspelningen är rent av löjligt bra. Den här skivan åker fram då och då, och spelas hemma för att jag ska kunna återgå till referensen, till hur det låter och känns när det är på riktigt. Innan volymkrig, pro-tools och massiva pålägg klev in på allvar i bilden. Och då spelas skivan på den här anläggningen.

Den elektroniska hårdvaran kommer från Marantz. Försteget är AV-8003 medan slutsteget heter MM-8003 och CD-spelaren heter SA-8003. Signalkablar kommer från Monster och Nordosty, högtalakablar från The Cord Company och högtalarna är danska Dynaudio Focus 220, och utom bild finns satelliter från Monitor Audio för surroundljud.

På det hela taget presterar den här anläggningen ett varmt ljud, en ljudbild som gynnas extra mycket av produktioner som i sig är ganska ”raka”, och skivor som gamla RAINBOW/DEEP PURPLE/BLACK SABBATH låter helt fantastiska. När produktionen blir för ”modern” och nästan en aning plastig så är det här en anläggning som avslöjar det. En skiva som producerats för att spelas primärt via iPhone-hörlurar är inte den optimala lyssning, kan man säga.

Och bland annat därför återgår jag gärna till olika referenser på skivor som man kan jämföra (”benchmarka”, för att ta en svengelsk term) med. Det ger ett bra perspektiv, och kan ibland vara nyttigt – i alla fall för min del, och kanske speciellt de gånger jag lyssnat ett par varv på en skiva via bilens musikanläggning. Bilen är en Ford Mondeo, anläggningen en rätt halvdassig Sony med mer eller mindre namnlösa högtalare, och… man kan bli lurad en sån gång. Det som känns mäktigt i bilen kan avslöjas som ganska löjligt. Detaljer som kanske aldrig kommit fram innan kan helt plötsligt stå ut väldigt tydligt.

Så. Ikväll får den Amerikanska drömmen eka över radhusområdet och i glaset. Två olika sorters drömmar, men med en enkel sak gemensamt: det är bra. Riktigt bra!