Rebellängeln Tipsar: SODOMISERY ”The Great Demise”

Man ska inte dömma hunden efter håren – och ibland är det verkligen tur det, för går man bara på det visuella första intrycket finns det en uppenbar risk att ”The Great Demise” från svenska SODOMISERY går dig förbi. Bandets namn? Lökigt så det sticker ut till och med. Omslaget? Oerhört fult. 
Innehållet?
Guld. 

Metallbibliotekarierna driver en intressant blogg där de samarbetar för att varje vecka ge oss en Fredagslista på olika teman, och varje gång Susanne skapar listan vet man att det vankas godsaker. I all tysthet är hon en av de där personerna som vuxit ut till en respektabel guldgrävare i de lite obskyrare tassemarkerna, och lyckas något av hennes korn få kollegan Martin att ta sig en ordentlig titt på skivan så är det i stort sett en garanti för att man kommer hitta något bra. Listan som innehåller ”det går an, det går undan” innehöll inte bara DEVANGELIC, utan även detta guldkorn, och efter att jag pluggat SODOMISERY i örat är den fast där. Detta är melodisk thrashanstruken black metal, och det är kanske inte nyskapande… men det är bra. Välspelat, välproducerat och framförallt: starkt låtmaterial gör att den här skivan lätt flyttar in när du väl upptäckt den, och det vanliga gäller ju: pay it forward. Dela vidare, så det ska vi göra denna vecka.
Inledande Reapers Key är ganska talande för det sound och den typ av låtar du får på plattan, så även om den inte är skivans starkaste komposition är det lika bra att du börjar där och kollar om detta är något för dig. Diggar du med, gillar du drivet? Då är det bara att gå all in. Tycker du inte riktigt att detta är något för dig, kanske är du mer inne på klassisk rock’n’roll och hårdrock, eller tvärtom: det känns lite tillrättalagt och polerat? Då kan du lägga ner.
För oss som gillar stilen är det dock en fest som väntar.
Totalt bjuder man på 9 låtar, där The Messenger, Arise och Until They Burn är de absoluta topplåtarna. ”The Great Demise” är SODOMISERY’s fullängdsdebut, och som sådan imponerar den. Det finns faktiskt inga dåliga låtar på plattan, en stark prestation av herrar Harris Sopovic (gitarr och sång), Paul Viscolit (bas), Victor Eklund (trummor) och Magnus Grönberg (gitarr). Man får hålla koll på det här gänget helt enkelt.
Trots namnet. 
Årets debut, rentav? Mycket möjligt.
Bara att öka volymen och njuta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *