Märklig dag detta. Eller, kanske inte just idag men senaste tiden som summeras nu. Vanligtvis är eder Rebellängel alltid glad. Livet från den ljusa sidan. Foten i kläm? Jajamensan. Men en frustration har byggts upp över tid ett tag. Irritation över att dagarna ser rätt lika ut. En arbetssituation med hård belastning och framförallt en hel del helt onödigt strul bidrar, och säkert också den där gnagande känslan och funderingen… vad händer i sommar? Planer, semestrar – out the window. Typ. Eller så är jag bara kinkig, sånt händer kanske. Oavsett så föll mina tankar på den rent poetiskt perfekta textraden från SMASHING PUMPKINS och deras låt Bullet With Butterfly Wings: ”Despite All My Rage I Am Just Rat In A Cage”. Fantastisk låt, fantastisk textrad. Vill man spela den på Spotify får man ta den remastrade versionen eftersom det är den enda som finns:
Bandet SMASHING PUMPKINS är för övrigt ren nostalgi för undertecknads del. Det var länge sen jag kollade in dem eller ens lyssnade på dem – inser när jag scrollar neråt på Spotify i jakt på just ”Mellon Collie And The Infinite Sadness” att de ju släppt en helsickes massa skivor som jag missat helt. Inte för att mitt liv varit sämre för det såklart, men det är lite lustigt hur man sådär bara totalt kan tappa ett band som man ändå lyssnade rätt så intensivt på. Just ”Mellon Collie…” var ju ett episkt verk när den kom, med låtar som Tonight, Tonight och 1979 som sitter som en smäck.
”Adore” som kom efter var ojämn som fan, och kanske bidrar det till att bandet försvann från min radar. Eller så blev jag ”tuff” och släppte dem för att de var för mainstream – inte helt omöjligt sådär i tonåren.
Hur arg jag än är så är jag fortfarande bara en råtta i bur.
Fan. Grrrrrrr!!