Somliga band mjuknar med åren. Falnande ungdomlig ilska, nya perspektiv på livet och ökad spelskicklighet drar mot mer lättlyssnade skivor, och det finns såklart ett flertal band vars sentida alster går i närapå en annan genre än de tidigaste försöken. Undantag finnes såklart, ingen kan exempelvis anklaga SLAYER för att ha blivit snällare med åren, men exempel som KREATOR eller för all del OPETH är otaliga. Personligen lägger jag ingen värdering i det, men kan ändå inte låta bli att reflektera och förundras lite av polska VADER och framförallt frontmannen Piotr ”Peter” Wiwczarek. Trots att bandet utvecklats och blivit spelmässigt skickligare, produktionsmässigt mer polerade och mer lättlyssnade så verkar han faktiskt bli argare för varje år som går. Årets ”Solitude In Madness” är en uppvisning i vitglödgad vrede samtidigt som bandet lyckas avfyra en salva som är grundligt lättlyssnad – ett trick som inte är alldeles enkelt att lyckas med.
29 minuter och 35 sekunder, 11 låtar lång passar ”Solitude In Madness” de flesta tillfällen, men lämpar sig såklart extra väl vid exempelvis träningspass. Det finns nämligen inga andrum överhuvudtaget här, allt är komprimerat och nedskuret till det allra nödvändigaste. Shock And Awe inleder med 2 minuter och 17 sekunder mangel. Fullt ställ, och som singel ett alldeles utmärkt exempel på det jag vill belysa. Ingen nåd ges, inga fångar tas. Och så fortsätter det, Into Oblivion, Despair, utmärkta Incineration Of the Gods, Emptiness, And Satan Wept… you name it, VADER brings it. Det står coola riff som spön i backen, dubbelkaggarna smattrar och det morras ilsket som sig bör. Skivans korta och snärtiga speltid är perfekt anpassad, och jag hoppas att det inte gör att den falnar i speltid över året allt eftersom konkurrensen om uppmärksamhet hårdnar.
VADER ”Solitude In Madness” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!