Långfredag, och visst vill du ha en mastig sak att roa dig med samtidigt som du njuter av läget? Hur smakar en dubbelplatta modell svulstig från HEAVEN SHALL BURN till påskmusten? Ja, det beror förstås på. Att spela melodisk dödsmetall av den sort som tyskarna gör och ge sig på ett verk av sådana episka proportioner att det tarvar en dubbelgiv ställer nämligen enorma krav avseende variation för att det ska bli bra. Minsta lilla känsla av upprepning eller att man inte vågat hålla ner sitt eget material riskerar att stjälpa projektet ner i en säck med alster som inte klarat att hålla självkritiken på rätt nivå.
HEAVEN SHALL BURN löser utmaningen genom att kliva utanför sin komfortzon, främst på andraskivan ”Of Sacrifice”. Det ger dem samtidigt möjligheten att leverera en mer traditionell platta under första halvan ”Of Truth”, och på så sätt behålla greppet om inbitna fans. Ur ett recensionsperspektiv känns det som om den klassiska HSB-platta ”Of Triuth” står sig ganska starkt i jämförelse med backkatalogen. Spår som Thoughts And Prayers, Protector, My Heart And The Ocean, What War Means eller Übermacht är precis så bra som du önskade att nytt material från bandet var. Det gödslas med melodislingor som fastnar i skallen, växelspelade riff som lockar till luftgitarr och bra driv. Riktigt bra totalt sett, och trots att man håller sig relativt strikt inom ramarna för sitt eget sound (utom möjligen med undantag för nämnda Übermacht som inkorporerar en del teatraliska element) så håller materialet för att intresset ska vara starkt hela vägen.
Det blir ändå intressantare på ”Of Sacrifice”, helt enkelt för att man tar ut svängarna på ett annat sätt. Det luktar ömsom lite gammal Göteborgsdöds (jag har svårt att inte tänka på IN FLAMES för 25 år sen när en låt som Children Of A Lesser God släpper lös sitt driv, eller ett ungt och hungrigt DARK TRANQUILLITY när pisksnärten Stateless drar förbi) och elektronisk-influerad episk arenadöds i form av La Résistance, en låt som i övrigt får en att åter titta på det ambitiöst utarbetade omslaget. En låt som The Sorrows Of Victory lär vara en av de svåraste låtarna att få ihop för bandet då den omfamnar powerballad till mangeldöds på ett sätt som man kanske normalt inte förknippar med dem, men jag tycker man går iland väl med uppgiften. Tirpitz är ursinnigt vacker och i mina öron ligger man här i skärningen mot black metal, också det med äran i behåll.
”Of Truth And Sacrifice” är en mastig skiva, vi snackar över en och en halv timme musik men ändå lyckas bandet hålla balansen hela vägen igenom. Det är intressant och relevant, utan att tappa i kvalitet. Det är såklart en skiva som kräver sin tid att smälta, men när det väl har hänt så blir det svårt att bortse från den när musikåret 2020 till slut ska summeras. Imponerande, HEAVEN SHALL BURN!
HEAVEN SHALL BURN ”Of Truth And Sacrifice” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!