I tisdags hade vi NECROWRETCH och en smutsig, kladdig sak under recensionsluppen – idag kan man säga att det är raka motsatsen som gäller. SYLOSIS och deras ”Cycle Of Suffering” är nämligen snygg som attan rakt igenom. Välproducerad, genomtänkt, snyggt förpackad från start till mål. SYLOSIS är från England (Reading, för att vara exakt), och det är ett band med hög produktionstakt – detta är femte fullängdaren sen debuten 2008. Personligen har jag strölyssnat på bandet innan bara, och det faktum att man ligger på Nuclear Blast och är ”perfekta” har fått mig att genast fundera: är det snygga också tråkigt i längden? Första varvet med ”Cycle Of Suffering” är nämlingen synnerligen lättsmält och aptitligt, en liten munsbit som glider ner enkelt och smakar väl… så hur står sig skivan i längden?
Inte riktigt lika bra som vid första intrycket, ska sägas.
Eller rättare sagt, det utkristalliseras detaljer och nivåer i det som från första början känns som en perfekt och ganska jämntjock historia. Inte så att vi pratar sprickor i fasaden, utan snarare det faktumet att alla låtar inte är lika bra. Det är fortfarande så att bandets motor Josh Middleton som hanterar sång, produktion, mixning, omslag och gitarr levererar (ibland kanske ordet är ÖVER-levererar, speciellt när en låt avslutas genom att volymen helt enkelt går till noll på rasande kort tid snarare än att det finns en naturlig ”punkt” i låten, eller att den tillåts klinga ut mer naturligt) som sig bör. Alex Bailey (gitarr), Conor Marshall (bas) och Ali Richardson (trummor) spelar så det glöder, och bandet är experter på att balansera ett riff på kanten till ett breakdown som får en att vilja hoppa runt.
Det är musik för ett slagfält på golvet. Wall of death, circle pits och fullständigt röj framför scen, medan vi äldre kan njuta av spektaklet och melodierna längre bak bland publiken.
Det var ju det där med låtarna, och hållbarhet över tid. Det finns ett par riktiga kioskvältare här, spår som Shield, I Sever eller Apex Of Disdain håller för närmast oändligt antal varv, medan exempelvis inledande Empty Prophets som känns så grym första gången man hör den faktiskt tappar lite av sin lyster över tid. Ändå – det är en läcker anrättning de bjuder på, och trots att ”Cycle Of Suffering” och SYLOSIS inte innehåller något nytt eller revolustionerande så är det bra. Betygsfyran är kanske lite knapp, men i valet och kvalet mellan 3 (bra) och 4 (mycket bra) får man absolut luta åt den högre siffran. Det här är ju på det hela just ”mycket bra”!
SYLOSIS ”Cycle Of Suffering” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!