Snö?! Ja, det kommer varje år – och varje blir man lika förvånad. I alla fall i södra Sverige (…jo.. Stockholmstrakten räknas absolut till södra delen av det här landet…). Kaoz, folk utan vinterdäck, inga snöskyfflar samsas med glada barn och ljusare ute i jämförelse med novembermörkret. Och då passar det väl bra att köra en ”låtar som heter samma sak” på temat, speciellt som det är länge sen sist, right?
Och det blir (förstås) en klassiker i ena ringhörnan. Man kan inte ha Snowblind som titel utan att ta med BLACK SABBATH, det är ju liksom förbjudet. Men i den andra ska vi passa på att dra fram något mer okänt, eftersom det trots allt är en stor anledning till att flera av er läser och följer den här bloggen: AEPHANEMER. Vi hämtar deras version av Snowblind från detta års släpp ”Prokopton”. Omslaget till detta inlägg är stulet i vanlig ordning, denna gång är basen en bild på en Kindlebok av Rose Christo, med en enkel text ovanpå. Stöd Rose, köp boken om du tycker att den verkar spännande: Shawn Wapaw has two weeks to stop a suicide six hundred and sixty miles away. Shawn Wapaw is blind. Läcker och passande bild är det i alla fall.
BLACK SABBATH behöver förstås knappast någon större introduktion eller presentation. Legendarer, i stort sett skapare av den genre som hela denna blogg handlar om. Doom, heavy metal – och stundtals kungar av rock’n’roll. Det här är ju en låt med en helt annan sorts snö än natursnö i tankarna, och låten som sådan är ju kanske inte en av bandets allre mest berömda eller starkaste – och lik förbaskat är det tydligt att old school Sabbath smiskar det mesta av modernt snitt. I alla fall om vi snackar sväng och känsla. Snowblind är i det här fallet själva essensen av rock.
AEPHANEMER kan möjligen vara motsatsen till BLACK SABBATH om vi nu snackar behov av introduktion. Dryga 21 000 lyssnare per månad på Spotify, och en betydligt blygsammare diskografi, 2019 års ”Prokopton” är andra skivan. Den här kvartetten härstammar från Toulouse i Frankrike, och är lika fördelat mellan män och kvinnor då såväl bas som gitarr/sång hanteras av tjejer (Lucie Woaye Hune respektive Marion Bascoul). Musiken beskrivs som melodisk döds, men som du kommer att höra så är det lika mycket black metal med dragningar åt folkmusik i mixen. Det är således musik som kanske egentligen passar bättre till temat med ”snö”, speciellt om du blev sugen på att läsa om den episka resa som beskrivs som bokens handling ovan. Bra låt är det i alla fall.
Snö alltså. På väg att dra in på riktigt i Sverige nu. Är du snöblind så kan du ändå lyssna.. så. Vilken är din favorit?