Atlantakvartetten CLOAK imponerade på Rebellängeln med sin debut ”To Venomous Depths”, och uppföljaren ”The Burning Dawn” är en av de skivor jag sett mest spänt fram mot under hösten. Hur skulle de klara att följa upp den? Förstasingeln Tempter’s Call fick bli undertecknads representant i septemberversionen av WeRocks ”Hot Or Not” eftersom den är spännande – och samtidigt kom Angry Metal Guy med en recension som håller ”The Burning Dawn” som medelmåttig, framförallt med kritik om att bandet håller sig inom komfortzonen. Vad ska man tro? Hur bra är ”the Burning Dawn” egentligen?
Well, I guess that depends. På vad du vill ha. På vad du tycker om den här typen av musik. Jag vill ge en poäng till AMG i det faktumet att CLOAK håller sig i sina ramar – finurlig, riffande och slingdriven musik som blandar black metal med nästan psykedelisk hårdrock – och att det finns akter som håller världsklass inom genren (TRIBULATION), vilket gör det lätt att hänvisa till sådana referenser. Det är i den fåran som CLOAK verkar, och helt riktigt: man kliver inte utom den. just detta faktum råkar dock vara det jag gillar med skivan, för CLOAK behärskar detta till fullo. Man skriver jävligt bra låtar och har fingertoppskänslan för hur stämning och sväng ska varvas – skomakare, bliv vid din läst. Detta är snarare ett band som vet precis hur man vill låta, och om TheKenWord som skrev recensionen vill annat kanske problemet finns i recensentens förväntningar snarare än i bandets leverans?
Precis som det är med oss som lyssnar.
Förväntar du dig att CLOAK ska ändra stil från föregångaren så kommer du att bli besviken på den här skivan. Förväntar du dig mer av samma stil och mer utvecklat låtmaterial så är det en fest du har framför dig.
Max Brigham (gitarr), Scott Taysom (gitarr, sång), Billy Robinson (bas) och Sean Bruneau (trummor) snickrar fram ett par riktiga pärlor här. Låtar som The Cleansing Fire och A Voice In The Night är finfina startspår, men riktigt bra blir det i dubbelträffen Tempter’s Call och Into The Storm som ligger precis efter varandra. Det svänger och driver som fan, på ren svenska. Egentligen är den enda svaga stunden på skivan instrumentala The Fire, The Faith, The Void. Inte för att den är dålig – men den är heller inte speciellt kul, framförallt när man varvat plattan ett knippe gånger. Då blir just den där instrumentala delen lite av en transportsträcka till efterföljande On Poisoned Ground.
Ska man summer ”The Burning Dawn” så hamnar vi ändå tillbaka till just förväntningar. För Rebellängelns del uppfylls de, och det är bra. Har du dessutom inte koll på CLOAK sedan tidigare så är detta en genomgående starkare platta än debuten, och helt klart rätt att börja på!
CLOAK ”The Burning Dawn” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!