Öl: Modus Hoperandi
Stil: India Pale Ale
Styrka: 6,8%
Bryggeri: SKA Brewing, Durango, Colorado, USA
Var: Standardsortimentet, Systembolaget.
Idag ska vi titta på en modern klassiker. Den här lille gröne gynnaren är skyldig till mycket av hur min hjärna bedömer hur en god IPA ska vara. Först och främst så är den i en burk, ett ämne jag tänkte behandla i en liten separat artikel. Och sen är den humlearomatisk som få och sist men inte minst så är den sjujäkla god. Det är är den öl som per automatik ramlar ur min mun när bekanta som är nybörjare i ämnet hantverksöl frågar mig om tips. Tycker man inte om den här, ja då tycker man inte om så kallade humle-bomber, punkt. Men då vet man ju det i alla fall.
Attityden dom har klämt in i den här lille parveln är typiskt amerikansk, dom har förmodligen fått hamra ner humlen med slägga för att ens kunna sätta på locket, det är som att öppna en portal till humle-helvetet och en legion av humle-demoner strömmar ur burken. ”My name is Legion, for we are many…”, sa humle-kungen.
Doften är med andra ord explosiv. Det är så att näshåren krullar sig och ögonen tåras när man sticker ner snoken i glaset. Doften av humlejuice letar sig upp i din stackars hjärna och infekterar hela hjärnbarken på nolltid. Tallbarsdofter, citronolja och apelsinjuice turas om att klösa sig genom ditt luktcenter för att sedan med gemensam kraft ta över ditt rörelsecentrum och du med skälvande händer lyfter glaset mot munnen.
Den här är som låten ”Fight fire with fire” av Metallica. Introt är när du luktar på ölen, riffet är när första dropparna letar sig ner i strupen, och när låten börjar på riktigt, så är det din hjärna som transporterar ut själva essensen ut i centrala nervsystemet och du vill bara börja spontan-headbanga på plats.
Smaken av den halv-tunga malten som ihop med humlen invaderar munhålan är som ett gäng med skate-punkare som gör ollies och kickflips på tungan och utför nose-grinds på översta tandraden. Efteråt så är det ett dimmoln med humle-olja som dröjer sig kvar och bidrar med en elak bitterhet som stannar kvar långt efter stängningsdags. Det här är på riktigt min standard IPA och jag försöker alltid ha en hemma som en nödraket om jag hamnar i en svacka efter några halvdåliga öl.
9.5 fulla hinkar med humle-kottar av 10
Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på resten av ”Ride The Lightning” plattan av Metallica, bara för att dom var bättre förr.
Mycket bra bärs. Som du säger så är det en perfekt IPA att alltid att ha hemma i kylen när suget efter något humligt och gott sätter igång. Dock så har den fått lite konkurrens här hemma det senaste då Founders Centennial IPA kom in i Systembolagets fasta sortiment.
Kul att ha dig igång ”på riktigt” Hopmaestro.
Och det hör är ju en okej öl, men…det är inte en av mina standards. Vete fan varför egentligen, men det tycks inte klicka mellan oss riktigt.
Det är som vanligt mig det ör fel på när sånt händer! 🙂
Snyggt Maestro!
Kul att kunna läsa dina alster på vårt eget språk även om din engelska är grym.
Modus va den öl som på riktigt startade craft beer resan för mig och den kommer alltid ligga varmt om hjärtat. Sen e ju SKA ett coolt bryggeri och som ett gammalt fan av genern ska så blir det ju inte sämre. Hoppas att vi får se fler av deras öl på SB.
Time is like a fuse, short and burning fast!
Tackar Erik. Det ska bli kul att skriva på svenska, hjärnan kokar när jag smakar en god öl. Det måste skrivas en berättelse till dom som är värda det.
Jag beskriver hellre en känsla än en smaknotering.
That’s how I roll.