Tredje och avslutande skivan i brittiska MEMORIAMs svit är här, och det är bara att konstatera med en gång: det är den starkaste av de tre!
Det är en imponerande produktivitet de visar upp, Karl Willets (sång), Frank Healy (bas), Scott Fairfax (gitarr) och Andrew Whale (trummor), och som vi pratat om rätt mycket tidigare så har bandet plockat upp BOLT THROWERs fallna fana och har mycket i sitt sound som påminner om de gamla dödsmetallhjältarna. Det behöver vi kanske inte orda så mycket om den här gången, utan kan istället konstatera att MEMORIAM hade som mål att snabbt släppa en trio skivor med sammanhängande tema, och att man nu gått i land med det målet. Debuten ”For The Fallen” kom våren 2017, uppföljaren ”The Silent Vigil” våren 2018 och nu stänger vi alltså sviten med urstarka ”Requiem For Mankind”.
Vad är det då som gör just avslutningen så bra? Soundet har ju inte förändrats nämnvärt (en aning läckrare produktion, kan jag tycka, speciellt jämfört med debuten som hade mer ”crust” i sig, och bandets galopperande muller tjänar på det större djupet i ljudbilden), och medlemmarna är samma? Svaret är låtarna. Eller, kanske framförallt att det i alla låtar gödslas med så snygga detaljer att de färster i sinnet. En gitarrslinga som återupprepas, en textstrof som träffar i solar plexus (kolla The Veteran så förstår du!), ett läckert driv där hela bandet gör en form av ”dödsmetallens IRON MAIDEN-galopp” eller ett riff som krossar allt i sin väg.
Låtar som Shell Shock, Undefeated, In The Midst Of Desolation eller Refuse To Be Led tillhör de starkaste bandet presterat – och ändå är de inte starkast på skivan. Där får vi istället nämna Austerity Kills och Fixed Bayonets, underbara saker som verkligen lever kvar i kroppen efter att de klingat ut.
”Requiem For Mankind” är en riktigt bra skiva, och ska man avslita en trilogi så är det såhär man gör det. Nu återstår förstås bara en fråga: var tar MEMORIAM vägen efter detta?
MEMORIAM ”Reqiuem For Mankind” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!