Gissningsvis känner du till Chris Black, denna enigma och multiartist inom klassisk melodisk hårdrock. På den här siten har han fått mest plats i solen i samband med sina projekt HIGH SPIRITS och DAWNBRINGER, men ska sanningen fram så är det här en snubbe som helt enkelt inte kan sitta still. Det meckas med så många projekt att det är nästan svindlande för en annan latmask, och under våren så har Chris haft en liten serie med låtar och tips från alla sina byttor på Facebook. En hel del bra musik har man fått provsmaka, ibland med en kort kommentar til, och en av de skivorna som i alla fall jag inte hade koll på sedan tidigare var den här, PHARAOH och deras ”Bury The Light”. Det var öppningslåten Leave Me Here To Dream som fick lite plats i solen, och egentligen var det nog kommentaren som gjorde mig mest nyfiken att kolla närmare – jag minns den inte ordagrannt, men det handlade om att Chris hade skrivit texten som Tim sjungit, och det fick mig att reflektera.
I min värld är det Chris Black som står för den vokala insatsen där han medverkar, men så icket i PHARAOH, tydligen. Där spelar karl’n trummor, och så visar det sig att nämnde Tim heter Aymar i efternamn och sjunger… kanske inte lika bra, men inte långt därifrån. Och dessutom med snarlika sångmelodier, men det kan ju ha att göra med att herr Black står för mycket av låtsnickeriet såklart. Kvartetten kompletteras av Matt Johnsen på gitarr och Chris Kerns på bas, och baske mig: ”Bury The Light” är en liten pärla i sin helhet!
Nio låtar får man (jaja, Spotify kallar det för tio – men kolla sista låten, det är ju ett outro som inte har relevans som egen låt vill jag påstå), och här ryms allt från IRON MAIDEN-minnande slingor och galoppspel (kolla framförallt slutet av The Spider’s Thread!), något som jag nog får erkänna är power metal (The Wolves eller Burn With Me) och ett par riktiga höjdarlåtar som liksom sätter sig som berget; lyssna på Castles In The Sky och The Year Of The Blizzard så har du PHARAOH i högform.
Man undrar ju i sitt stilla sinne om det liksom inte finns någon hejd på Chris Blacks kreativitet och ork, speciellt som det här är bra och lite eget jämfört med de tidigare nämnda projekten. Samtidigt är det såklart bara att tacka och ta emot – man skådar inte given häst i munnen och börjar bråka när man springer på något så här bra.
Det passar sig såklart väldigt väl också, nu när det lackar mot slutet av Rebellängeln Tipsar för säsongen. Nästa vecka har vi en dejlt med den sista skivan innan sommaruppehållet, och när den här plattan hamnade i skottgluggen på grund av en lång serie inlägg från dess upphovsman så var det ett givet val för undertecknad.
”Bury The Light” är lättlyssnad och finfin klassisk hårdrock med drag åt power-hållet från 2012. Kvalitetsstämplad av Chris Black. Det är bara att kasta sig över!