Ibland är det märkligt hur det blir med slumpen, liksom, och vilka skivor som spelas. Du vet att undertecknad var på Gefle Metal i somras, och en av bieffekterna var att det spelades lite hårdrock på hotellet. Du vet, så där i väntan på att det var dags att gå till festivalen. En av deltagarna hade med en liten högtalare som man kunde koppla upp sig mot via Bluetooth, och vid ett tillfälle kidnappade jag den kopplingen. Och valde den här plattan?
Visst, jag gillar AMON AMARTH, och jag ska ärligt säga att det här är en av deras starkaste (och nog mest underskattade) skivor där jämnheten är enorm, men det var ändå lite oväntat. Minns inte vilken låt, men det var flera som ju kände igen AMARTH men inte vilken låt/skiva det var. Så det blev lite prat om det, att man kanske inte spelar den så ofta jämfört med flera andra som kanske har ett mer.. illustrativt och sprakande omslag. Det lite sobra och tillbakahållna kanske gör att den här hamnar längre ner i listan? Hur som helst, när det sedan var dags att ta bilen till Arlanda för att åka till Grekland och möta upp med familjen så ville jag spela den här mer och tog med den.
Och där har den liksom blivit kvar.
Den rullar alltså runt lite då och då och har så gjort en längre tid. Och jag måste säga det igen: detta är ett av AMON AMARTHs starkaste verk.
Det finns kanske ingen sån där given ”hit” som spelas varje gång bandet kommer på tal, men det finns heller inte ett enda svagt spår. Det är i ärlighetens namn inte så vanligt, och personligen håller jag låtsnickeriet på ”With Oden On Our Side” väldigt högt. Betydligt starkare än vad bandet presterat med ”Twillight Of The Thunder God”, ”Deciever Of The Gods” eller ”Jomsviking” till exempel, och jämnare än starka album som ”Fate Of Norns” och ”Surtur Rising”.Det är väl egentligen bara ”Vrsus The World” som den inte slår på fingrarna.
Dessutom… min äldsta kille tycker det är helt okej musik, framförallt lyssnar han på det fenomenala trumspel som Fredrik Andersson levererar och skrattar lite åt Johan Heggs kakmonstergrowl. Min yngsta är inte speciellt förtjust, men eftersom det inte sällan är jag och den äldsta i bilen på väg någonstans så får den nog ligga kvar ett tag.
Sämre sällskap kan man ju liksom ha. Bättre? Nästan inte. Och allt i stort sett av en slump!
Riktigt bra skiva. Lyssnar inte så ofta på hela skivan utan brukar plocka lite låtar från den då och då och allra mest blir det fenomenala Prediction of Warfare.
Den enda av deras plattor jag återkommer till och lyssnar på ibland. Håller den som deras klart bästa. Runes to my memory, cry of the black birds och under the northern star är nog starkast. Annars blir det mest Bathory, Scald eller Doomsword när ”vikinga”metale spelas ;-)…