Rebellängeln Tipsar: KAUAN ”Sorni Nai”

Var det länge sen du grät en skvätt? Det kan vara skönt, och som fortsättning på novembermusiken i Rebellängeln Tipsar kommer här ett riktigt hjälpmedel för att släppa ut sorg och förtvivlan. 
KAUAN och deras ”Sorni Nai” är faktiskt precis den resa som omslaget utlovar.
Suddig i kanterna, med ensamheten som sällskap rakt ut i ingenstans, och den här gången finner jag det ganska svårt att beskriva vad det är som utspelar sig på skivan. Det beror dels på att texterna är på finska – ett språk jag inte behärskar ett enda vettigt ord av –  och dels på att låtarna är enormt svävande, svepande och långa saker som bara delvis har traditionell uppbyggnad med vers, refreäng och liknande. Istället får man något… abstrakt. Stundtals liknar det faktiskt TIAMAT från förr, när de liksom bakade in alla känslor i ett drömlandskap, men det här har så mycket mer vemod i mixen att det ändå inte går att likna rakt av. 
7 låtar, där i stort sett samtliga bjuder på piano, strängar, svävande körsång, stundtals blytunga riff, skör och vemodig spröd sång och growl. De heter saker som Akva, Kit, Khurum, Nila, At, Khot och Sat. Ingen aning vad det betyder, men jag kan konstatera att jag tycker bäst om fjärde spåret Nila, kankse för att det är relativt tydligt i kanterna och inte flyter ut så mycket? Skivan är ändå gjord för att spelas i streck, och med ett liksom medtativt lyssnande så att du kan ta del av känsla av att resa. Innerkonvolutet har en massa bilder i samma stil som omslaget, men jag väljer den här gången att plocka med en bild på sista sidan där KAUAN på ett mycket handgripligt sätt talar om hur det här har gått till att skapa.

Jag ska erkänna att den är knepigt att med ord beskriva den här skivan (långt skickligare skribenter än undertecknad klarar säkert saken), och som du ser ovan är det här en skiva skapad under ganska speciella förhållanden. Inspelad lite här och var, anpassad till finska och skapad över ganska lång tid.
Jag tycker det är bättre att låta musiken tala den här gången, tillsammans med bandets bildspråk och enkla förkunnanden på bilden ovan.
Varsegod. Här är dryga 50 minuter stämning att släppa fram tårarna till.