Mask eller inte?

Så, fredagskvällen bjöd på mässa i Stockholm. PESTKRAFT, NAZGHOR, MORTUUS och huvudakten BATUSHKA gästade Nalen och levererade black metal i en alldeles egen stil. För egen del blev kvällen lite av en kompromiss, och jag följde Stones på Tune Of The Day in för att se MORTUUS och just BATUSHKA. Inte oväntat – huvudakten har ju med sin skiva ”Litourgiya” varit RebellängelnTips här på bloggen, och de är sådär lagom häftigt hemliga. Levande ljus, masker, ritual-känsla.

…men… mitt i allt det där så började eder Rebellängeln tänka lite. På hur dte där hade varit utan masker, och utan själva showen? Ta bort mystiken, och kvar blir väl… ja.. jag vet inte?

Alltså. Att köra med anonymitet och masker är ju jäkligt bra och smart om man klarar det, men förstås inte helt enkelt. GHOST är ju ett av de tydliga banden man tänker på, där man ju nu står inför att att ha varit ”namnlösa gastar och Papa Emiritus” som ingen vet vilka det var till att vara.. Tobias Forge som skriver musik med inhyrda musiker. Hur det kommer funka? Jag tror de kommer undan med det, men jag misstänker att alla egentligen tycker att det liksom tappar en dimension. Kanske inte mycket att göra åt, men ändå. Lite som när jag såg MGLA live, och det var det maskerade bandet som innan giget råddade upp allt. Det blir liksom inte lika mystiskt när halvfeta polacker först meckat upp sin skit och sen ha samma kläder + mask när giget startar…

Alltså. Jag fattar ju att om man är en superhjälte som behöver skydda sin identitet (typ Spindelmannen) så måste man maskera sig. Eller om man var KISS som startade det hela – genidrag att vara typ det första bandet som körde på lite anonymitet och sitt smink! – och behövde ett break. Eller om man faktiskt är jävligt kass, och behöver dölja vad man egentligen är. Jag kan också förstå den där andra aspekten, när ma  egentligen inte är ute efter framgång eller igenkänning, och bara vill göra och ge ut musik – typ som Rebellängelntipset MURG från i helgen. De gör knappt promos eller intervjuer (visst, det finns lite undantag, som Bardo Methodolgys utmärkta sak – men generellt är alla bandbilder ansiktslösa och utan att bry sig om individerna bakom musiken).

Frågan till er är då… blir musiken bättre med eller utan mask? (Heter det förresten avmaskad på svenska, om man skulle översätta ”unmasked”? Det är ju i så fall så roligt att det i sig motivererar det här inlägget!)