Ååhhhhhh… vad många infallsvinklar och tankar eder Rebellängel har haft om den här plattan när det gäller skrivandet.Kairokvartetten CRESCENT skulle kunna få sin bas i ett inlägg om det gamla Egypten med sina gudar och mytologi (med NILE, förstås). Eller ett inlägg om mangel från afrika och mellanöstern (du vet, med ett band som BROOD OF HATRED eller KRYPTOS vore det ju en fin kombination!). Eller i en sammanfattning över höjdarplattorna så här långt under första kvartalet för musikåret 2018. Eller en regelrätt recension.
Och till slut, när allt varit och snurrat och till slut landat så är vi här nu. I en klassisk Rebellängeln Tipsar – och anledningen till det är faktiskt ganska enkel.
Man är skyldig att dela med sig av bra musik som kommer i ens väg.
Och just den här plattan har puschats intensivt av Jocke och R2 helt oberoende av varandra, två av bloggens återkommande läsare med bra smak bägge två.
Och det är kanske det bästa med att få chansen att orera publikt såhär, att det blir ett utbyte där det liksom vaskas fram guld då och då. Och guld ska delas.
Alltså.
CRESCENT från Egypten, Kairo, består av Ismaeel Attallah på sång och gitarr, Youssef Saleh på gitarr, Amr Mohktar på trummor och Moanis Salem på bas. ”The Order Of Amenti” är deras andra giv, debuten ”Pyramidic Slaves” kom 2014, och enkelt kan man säga såhär:
CRESCENT har lyssnat en hel del på BEHEMOTH. Det är förstås alltid en bra sak, och gillar man polackernas period runt ”Demigod” och ”The Apostasy” så har man en ren fest framför sig här. Med övertoner och lyrik som påminner om nämnda NILE då.
Låtarna heter saker som Reciting Spells To Mutilate Apophis, Through The Scars Of Horus, The Will Of Amon-Ra och In The Name Of Osiris, och skivan bjuder på överraskande varierande lyssning för att vara rent mangel från start till mål.
Lite snyggt plock här, lite tyngre riff med lägre tempo där – CRESCENT behöver liksom inte så mycket för att briljera.
För briljera gör man.
”The Order Of Amenti” är en sån där skiva som man liksom inte kommer ut ur när man hittat in. Speciellt rekommenderas upplevelsen i hörlurar, så du kommer riktigt nära och kan upptäcka detaljerna som sakta men säkert kan skönjas när du streckspelar den här plattan.
Man får ha full förståelse för att det här inte faller alla på läppen – det kan krävas en del tillvänjning för att kunna njuta av dylik musik, och om din vanliga soniska kost består av mer lättsmält och enkel musik så kräver det här ivrig koncentration och uppmärksamhet för att det ska kunna hamna rätt – men för er som gillar mangel med bra låtar så är detta rent guld.
Rent guld.
Av den där sorten som kanske kan finnas gömt i gamla Egyptiska gravar. Förmodligen förbannat och besudlat om du tar det utan lov, men…
…kan du verkligen motstå?
Riktigt bra skrivet om en bra platta. Kul när en grupp från Egypten skriver en riktig dödsdänga till platta med texter från det forntida i sin egen region. Känslan blir så rätt att man nästan kan ta på den fysiskt. Nu gäller det för mig att införskaffa det fysiska exemplaret så inte den där förbannelsen utdelas för stöld av egyptisk dödsmetal via youtube…
Tack. Och tack för Tipset igen.
(Jag har ett fysiskt ex…!)