Minirecensioner: THE CROWN, JUDAS PRIEST, USURPRESS och ORPHANED LAND!

Okej, påskfesten fortsätter – Rebellängeln går bananas och kör en hel del olika tips och enklare koll på läget när det gäller skivor. Igår: skivor med band på V (ja, och WATAIN så vi får räkna in W också antar jag..) – idag, blandat svammel kan man säga. Vi ska täcka av stenhårt svenskt mangel i form av THE CROWN, veteranerna JUDAS PRIEST, Heavy MetAle-favoriterna USURPRESS och orientaliskt klingande ORPHANED LAND. Det spretar minsann!

Den här plattan är – som sig bör när den kommer från en så pass etablerad och rutinerad avsändare som THE CROWN – helt stenhård. Plattan i mattan, vräk på med allt du kan. Som det ska vara, och den här gången är det dessutom med låtar som är väl genomarbetade och framförda. ”Cobra Speed Venom” känns helt enkelt som ett snäpp uppåt jämfört med senaste föregångarna ”Death In Not Dead” och ”Doomsday King”. Kanske beror det på att man tagit hjälp med producerandet (herr Nordström på Studio Fredman är den som rattat plattan) och bara kunnat fokusera på själva manglandet? Oavsett varför – vi lyssnare tackar och tar emot.

Redan från början trycker man gasen i botten, och spår som Destroyed By Madness (låt dig inte luras av det lite finlirande introt, det dröjer inte länge förrän det är kaoz och röj som härskar), Iron Crown, In The Name Of Death samt We Avenge! lämnar nog de flesta kippande efter andan. Ingen rast, ingen ro när herrar Tervonen och Sörqvist bänder ditarsträngar så det står härliga till samtidigt som Olsfelt/Axelsson (bas/trummor) smattrar fundament för Johan Lindstrands höghastighetsvrålande. I like it, och man får sen lite fortsatt tyngd med World War Machine (faktiskt kanske bästa spåret på skivan), Necrohammer, Rise In Blood och relativt finstämda Where My Grave Shall Stand. Bra så – mersmak på betyget..

THE CROWN ”Cobra Speed Venom” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Ja, se här en skiva som kan få en att undra och fundera. Å ena sidan – det är bra mycket bättre och starkare än vad man någonsin kan tro, och man imponeras av att ett så pass rutinerat och gammalt band har det här i sig… å andra sidan – när skivan tar slut och Spotify föreslår The Hellion/Electric Eye från ”Screaming For Vengeance” som uppföljning så inser man att, ja, JUDAS PRIEST må vara helt okej och till och med bra nu, men var rent jävla fantastiska när det begav sig. Delar av det beror förstås på att de mäter sig med rent av löjliga höjder från flera årtionden tillbaka, men samtidigt är det också så att nya ”Firepower” är liiiite för lång. Den levererar över en timme, och det håller den inte riktigt för.

Låtar som Rising From Ruins, Traitors Gate, Lone Wolf, Spectre (med den där fantastiska refrängen!) eller det inledande titelspåret.. jodå.  Då rockar plattan stenhårt och snygg. Men spår som Evil Never Dies, Guardians eller Flamethrower…? Inte lika hett (trots det sistnämnda spårets namn!), och faktiskt mest utdraget. Ändå. Det här är faktiskt lite som SAXON-plattan, att JUDAS PRIEST har det här i sig nu, vid platta nr 18? Overkligt. Man får ändå imponeras.

JUDAS PRIEST ”Firepower” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Sjuuuuuuukt snyggt omslag! USURPRESS är ju lite av favvisar här på Heavy MetAle, de har medverkat i intervju, som Rebellängeln Tipsar med fantastiska debuten ”Ordained” , recension av förra given ”The Regal Tribe” samt sist men inte minst i samband med sin Ordained-öl. Kort sagt: USURPRESS är fan på riktigt och vi gillar dem.

Tyvärr är faktiskt inte den här skivan lika bra oms i a f Rebellängeln vill att den ska vara. Den är för ojämn. Det finns luddiga, halvdassiga episoder som känns lite musikal (hej A Place In The Pantheon), och det finns klassiska magel-dödsmetallspår (så som Interregnum eller The Iron Gates Will Melt).  Det finns till och med låtar som är både och (bra exempel är väl Late In The 11th Hour), men totalt sett är detta svagaste skivan som USURPRESS släppt. Och, kanske huvudanledningen: också den konstigaste. Det blir liksom varken hackat eller malet, och man hamnar istället bara i ingenmansland. Bäst med hela plattan är nog nästan omslaget som ju är rasande snyggt… För övrigt: man gillar ju när alla skivtitlar handlar om någon form av regenthantering, men det hjälper inte. Det får bli en betygstvåa…

USURPRESS ”Interregnum” = 2/5. Godkänt. För fans och samlare

Alltså… jag älskar fasen förra given med ORPHANED LAND, ”All Is One”. Förväntan på denna skivan – ”Unsung Prophets & Dead Messiahs” har varit smått löjligt uppskruvad, speciellt eftersom Amelia recenserade skivan för Gaffas räkning och delade ut larvigt höga betyg. Och ja. Här finns riktigt bra saker. Det rockar, svänger och growlas på ett sätt som får en att tänka på OPETHs fornstora dagar ibland. Men.. och här kommer ett stort jäkla men: ORPHANED LAND är som bäst på den här skivan när de är som minst ORPHANED LAND. Alltså, när de lägger mest band på sitt orientaliska arv och sitt ursprung, håller ner längden på låtarna och är… vanliga. Då funkar det. Men det ligger förstås inte för bandet (det ska det väl egentligen inte), och istället får man en hel massa grejer som mest bli utfyllnad. Långa, utdragna grejer som tävlar i märkliga musikaliska inslag. Och det gör mig lite ont, jag önskar att jag verkligen gillade den här skivan. Men det gör jag egentligen inte. Den är åt helskotta för tråkig och lång, och i ärlighetens namn så får anstränga mig för att lyssna klart på den! Det är inte ett betyg som lovar gott… och ärligt, om USURPRESS lutade uppåt så undrar jag om inte ORPHANED LAND lutar neråt? Inte blir det många spelningar av den här skivan över tid i alla fall.

ORPHANED LAND ”Unsung Prophets And Dead Messiahs” = 2/5. Godkänt. För fans och samlare