TIAMAT. Honungsmoln?

10:e maj smäller det för den som vill höra TIAMAT framföra såväl ”Clouds” som ”Wildhoney” live. I alla fall i Stockholm, de besöker även Malmö, Göteborg, Örebro, Wien och jag vet inte allt under maj månad – och det speciella är faktiskt inte att man får chansen att se TIAMAT live (du vet, det här är ett band som kör sitt eget race och liksom inte köra den vanliga ”skiva-turné-skiva-turné”-cykeln…).. nä, det är att bandet ska spela hela ”Clouds” och ”Wildhoney” på gigen.

Jag var tvungen att plocka fram mina ex i peppen. Det är ju – kan jag tycka – två rätt olika skivor. På ”Clouds” sitter en klisterlapp som utlovar att detta är ”döds”, och visst klumpades väl bandet ihop med sina Stockholmskollegor när det begav sig (du vet, ENTOMBED, DISSECTION, GRAVE… Stockhholmsdödsen som det pratades om), men jag tyckte nog alltid att de var rätt egna av sig. Redan då.

Jag minns att jag lyssnade på ”Clouds” på Thylins, den lokala skivaffären i Skellefteå, och ett bra exempel på varför jag tycker de var lite udda jämfört med de andra är faktiskt första spåret In A Dream. Jag tyckte den var ren skräp då, alldeles för skum. Nu kan jag tycka den är lite charmig, även om den inte är den bästa låten på skivan. Istället kommer låtar som A Caress Of Stars, The Sleeping Beauty (texten då han inser att det är hans fru som sover och är den sovande skönheten – fantastiskt!) och Forever Burning Flames.

Old school döds i det stuk som bara TIAMAT kan leverera.

Om ”Clouds” är en skiva som fungerar utmärkt att träna till så är efterföljaren ”Wildhoney” inte det. Den är mer lämpad som ”cool down music” skulle jag vilja säga, med sitt lite drömmande anslag. Här finns blivande klassiker så som Gaia och Whatever That Hurts, men även ett batteri andra låtar som inte fått samma genomslag. A Pocket Size Sun eller Do You Dream Of Me? Hela skivan är proppfull av den där svävande känslan som passar just sådär bra när man ska pusta ut efter ett pass.

Nå – det här är väl ändå inte den absolut bästa perioden i TIAMATs liv (det kan vi faktiskt diskutera, vilken som är den bästa skivan – eder Rebellängeln hävdar nog att som skiva är 2008 års ”Amanethes” starkast.. trots att bandet gjort låtar på andra skivor som klår allt annat) så är det det onekligen nostalgi på gång.

Ska du se TIAMAT leverera botemedel mot vinterkräksjukor, vardagsinfluensor och annat så är det ett riktigt honungsmoln i maj som gäller. Man har dammat av gamla loggan å allt!