Om du är en av dem som läser här för att hitta ny musik och uppslag till skivor som kan bli dina nya favoriter så är det dags att spetsa öronen nu. Detta är ett inlägg till dig, och det handlar om skivor som kom 2014 men som undertecknad missade då. Det handlar om skivor som förmodligen samtliga skulle slagit sig in på Rebellängelns Topp 50, och som så småningom så gott som garanterat kommer att dyka upp i serien med Rebellängeln Tipsar. Eftersom dessa fyra dominerar undertecknads lyssnande för tillfället (så till den milda grad att det faktiskt är lite knepigt att hinna med inlyssning på alster som jag lovat att recensera…!) så tänkte jag ändå kasta upp ett snabbt förhandstips för just er som jagar den musikaliska ”kicken”.
Den finns här, i fyra olika tappningar.
De ser ut så här:
Vi kan väl köra dem som de ligger i bildordning, och när man ser att ett band från Chile spelar doom och heter CAPILLA ARDIENTE (”Burning Chapels” i översättning) samt har ett omslag som den här skivan så vet man att det är bra. Man behöver liksom inte höra plattan egentligen, kanske alldeles särskilt om man får veta att den ena sidan heter ”Side Sword” och den andra heter ”Side Torch”. Det här är bra, förstås, och bandet bjuder på doom som minner en hel del om CANDLEMASS, det vill säga med bra melodi och sång. Det är dock betydligt mer episkt och vidsträckt, och låtarna (det är ett intro och två låtar på varje ”sida”) sträcker sig över tiominutersstrecket. De heter saker som Nothing Here For Me, Towards The Midninght Ocean och They Who Were Lost And Now Are Cursed, och du bara vet att det här är en skiva som du måste lyssna på om du har en febless för denna typ av musik. Skivan heter ”Bravery, Truth And The Endless Darkness”, och vill du inte lyssna nedan så är det värt ett blindköp rakt av!
HAIL SPIRIT NOIR är från Grekland, och man får tacka Christofer för tipset. Det var i samband med att Årsbästalistan saknade skivan som en kommentar ramlade in, och vet man vilka som har en smak man bör lyssna extra på när de höjer rösten så innebär det att man får kolla in det. Det var tur.
Bandet spelar en form av rock som är blandad med black metal och en gnutta paganism, och över spår som Blood Guru, Demon For A Day, Satan Is Time samt de två bästa spåren The Mermaid och Hunters vecklar man ut skivan ”Oi Magoi” på ett väldigt intressant och bra sätt. Udda, eget, bra. Det här är en sån där skiva som behöver mer än ett varv för att den ska klicka, men som i gengäld växer för varje varv du kör med den.
Finska SONS OF CROM har på sig tröjor med BATHORY på bilderna i skivan. Duon tackar också Quorthon för hans eviga inspiration, och hämtar man hela sitt koncept från Robert E Lee’s Conan (där väl Crom var krigsguden, vill jag minnas) så finns det liksom inte mycket att välja på. Det här är heavy metal med kraftiga influenser från BATHORY’s skivor med vikingatema.
Sämre kan man ju sikta på.
På ”Riddle Of Steel” visar duon SONS OF CROM var skåpet ska stå, och gillar du den där lite karga känslan i din metal så är detta ett klockrent tips. Låtarna har namn som Myrkrarfar, Cimmerian Dance, Master Of Shadows och Victory, och givetvis vill man se en halvnaken muskulös barbar torna upp sig framför en, svärdet i hand. Den här skivan får mig att vilja läsa om Conanböckerna!
Sist och antagligen bäst: TOMBS.
Detta var polare Pers bidrag på Hårdrockskvällen 2015, han spelade Seance från alldeles glimrande ”Savage Gold”, men det känns lite som om han hade kunnat välja prick vilken som helst. Det här är en helgjuten skiva som rör sig i landet av progressiv dödsthrash, och det är en skiva som egentligen bara följer sina egna regler. I kvalité påminner den en hel del om KONKEROR, för er som gillade det tipset en gång i tiden, och hade jag upptäckt och förstått storheten i den här skivan hade den haft en väldigt framskjuten placering för 2014.
Detta är en toppenplatta, ha inga tvivel om det!
Okej, fyra snabba, fyra tips och fyra bra plattor som just nu upptar min tid. Som utlovat kommer du säkert att få skärskåda dem närmare i separata tips vad det lider, men för dig som inte riktigt kan vänta är det här som lilla julafton.
Mycket nöje!