Amager Danish Metal

Öl: Danish Metal
Stil: Imperial Stout
Styrka: 10,0%
Bryggeri: Amager Bryghus, Danmark / Jester King, USA.
Var: Systembolagets beställningssortiment.

Okej, jag kan säga det först. Det är lite mycket Amager just nu i farbror Hopmaestro’s hem, men det är inte mitt fel att de är så flinka på att släppa intressanta öl. Visserligen så har dom återigen raggat upp ett par kollegor från ett annat bryggeri, i detta fall Jester King från Amerikat, men det var nödvändigt för att kunna brygga den här på ett ärligt sätt. Den här ölen bygger nämligen på ”Jester King’s Black Metal” innan de bytte jästvariant till deras farmhouse-jäst dom kör med nu.

Så Danish Metal alltså, dansk heavy metal… ja… Det är ju inte så att det flödar upp bandnamn i pallet på mig. Faktum är att jag blev så blank när jag försökte rabbla upp lite dansk metall, att jag glömde bort Mercyful Fate. Tjänstefel om du frågar mig, men jag skyller på senilitet. Mercyful Fate såklart, men sen då? Jo, Pretty Maids dök upp ganska snart och jag kommer ihåg att jag spelade dom ganska friskt när jag var liten pilt. ”Red, hot & heavy” och efterföljaren ”Future World” roterade ett par varv innan jag snubblade över ”to the darkside” för alltid. Framför allt riffet i låten ”Back to back” dök upp i skallen när jag drack den här, och har återkommit flera gånger som ett oändligt eko. Märkligt, men det är en rätt hygglig låt. Sen har inte danskarna så mycket mer att erbjuda sådär och det är lite märkligt? Ja OK, Volbeat då men sätter du på Volbeat när jag är i närheten så tar jag inte ansvar för vad som händer.

Aromen är som den skall, det är Imperial Stout vi pratar om för bövelen. Det luktar backstage-mustiga gamla soffor och flyktiga dunster av trummisens dojjor efter giget. Rostad malt och lakrits med en ganska söt underton. Kaffesumpen dyker upp och bråkar lite också, som en roadie som vill sno åt sig en gratismacka från bandets bord med tilltugg.

Smaken här ganska tung trots allt. Lite klibbig, ungefär som att en sirapsklick råkade droppa ner i glaset och blandats ut med ölen. Sötman från melass är högst närvarande, som en groupie klänger den sig fast vid bandets huvudman, sångaren, som försöker hålla upp en hårt rostad attityd. Lite rökig underton från en rykande cigg som ligger och pyr i hörnet, en skarp bitterhet från kaffebryggaren som har stått på 3 timmar för länge och ger ett stänk av galvsyra som sticker lite bak i munhålan. En lite torr och askig aura ligger kvar i luften som eftersmak. Men den där sötman gör sig påmind hela tiden och räddar den från att bli för oslipad. Faktum är att den är nästan lite för söt, jag gillar när det är lite ruffigt.

Ja, jämför man med Jester King Black Metal så tycker jag inte att de är lika som bär, absolut inte. Black Metal är mycket intressantare, men den här heter trots allt Danish Metal och är inte samma öl. Trots allt känns det som att det är något som fattas även om det är en helt reko Imperial Stout… lite som dansk metall då kanske…?

7 groupies av 10 stannar ändå kvar på efterfesten, för dom vet att det blir ett jädra party när Amager är inblandade.

Vi lutar oss tillbaka och drar på den gamla slagdängan ”Back to back” med Pretty Maids, eller hur?