Söker man bilder på Soldier of Fortune så får man upp mycket skumt. Dels en hel massa skärmdumpar från spelet som heter just Soldier Of Fortune: Payback och tycks vara synnerligen blodigt, och dels omslag från dem amerikanska tidningen Soldier Of Fortune. Inget av det är direkt bilder man känner att man vill ha som front på ett inlägg i en blogg som handlar om hårdrock och öl, så istället letade undertecknad fram den här. På den romerska soldaten, eftersom det passar väl med stämningen och texten i alla fall med en av våra låtar som ska få en stund i solen nu.
Först några korta rader om konceptet så du är med på banan, det var ett tag sen vi hade ett sånt här inslag. Det är alltså två låtar som har samma titel, men med olika band och med heeeeelt olika stilar av hårdrock. Du får se omslag, läsa lite text och lyssna – sen vill vi alltså veta vilken som är bäst. Enkelt? Exakt. Vi har haft flera sådana här förr, t e x Save Me, Conquer All, Ride The Sky, True North, Breaking The Silence, Lights Out med flera, men senast var nog Coming Home i november så det är hög tid nu. Och låten vi ska titta och lyssna på heter alltså Soldier Of Fortune.
Skivorna vi hämtar vårt material från är alltså dessa. Till vänster har du klassikern, DEEP PURPLE och deras ”Stormbringer”. Glenn Hughes OCH David Coverdale i en enda fantastisk combo på sång samt Paice, Blackmore och Lord på övriga positioner (den så kallade MkIII-sättningen alltså). Släppt 1974 och en sån där skiva som det är lite lag på att ha i hyllan. Förutom öppningen med just titelspåret finns här pärlor som Ladly Double Dealer, Love Don’t Mean A Thing, Gypsy och så då avslutningen, det som kanske är balladernas ballad: Soldier Of Fortune. Det finns en rent av fantastisk akustisk WHITESNAKE-platta från Tokyo där just Coverdale sjunger den här så man nästan inte vet var man ska ta vägen av lycka, men nu snackar vi ju ändå originalinspelningen. Det är ändå ett rätt tungt argument för att just DEEP PURPLE-versionen ska stå på den ena axeln av en sån här övning… även om det är den remastrade versionen.
Den högra skivan då. På bilderna ovan. Vilken är det, månntro?
DOOMSWORD heter gruppen, skivan är ”The Eternal Battle” från 2011, och nu snackar vi en helt annan sak. Italien, och en lite mer vänlig version av klassisk krigs-heavy metal. Du vet, sån där du kan höra spår av det som exempelvis GRAND MAGUS gör fast det är ett mer distinkt och aggressivt band. Där det klingar av forna NWBHM men på ett annat sätt. Där du kan höra ekon av tidiga MANOWAR fast det är uppblandat med doom så att det blir mer… sorgligt och nedstämt. Med titlar som Battle At The End Of Time, Warlife, Wrath Of The Gods, Eternal Battle och – såklart – Soldiers Of Fortune. DOOMSWORD kom på ett tips från Jocke, och det är riktigt kul och lättlyssnad musik. Detta är deras senast (sista?) platta, och helt klart en skiva du ska kolla in!
Så. Nu är allt sagt och gjort och man undrar… vilken är den bästa låten? Vilken föredrar du av dessa båda som har samma titel?
Kul. Doomsword är bra. Ska ge ett litet tips till, du gillar ju Melechesh och Behemoth. Kolla upp Crescent från Egypten och deras Pyramid Slaves. Finns nog tyvärr bara digitalt ( jag har lyssnat på youtube) men de ska släppa en ny platta i februari på cd och lp. Bra dödsmetal…