Hårdrockskväll 2018 – Rebellängelns val!

Igår small det – den årliga höjdpunkten när det gäller att hitta ny och fantastisk musik i kombination med att träffa roliga människor. Ja, vi snackar om Hårdrockskväll som detta år gick av stapeln för 11:e året i rad. För den som inte riktigt är bekant med konceptet (det blev ju en hel del nytillkomna i Heavy MetAle-familjen över helgerna!) så är det alltså en återkommande dag där samtliga närvarande (vi är skrivande stund 12 gubbar och en tant) i Hårdrockssamfundet spelar varsin låt i en sedan innan förutbestämd kategori. Det kan vara saker som ”bästa trumspel” eller ”mest passande sång” som ska definiera låten, men i år har vi som tidigare gjort det lite friare. Varje tema är ett enda ord, framröstade av samtliga medlemmar. Vi snackar alltså denna gång om:

1. Festival
2. Sommar
3. Bäst Just Nu
4. Nostalgi
5. Rymden
6. Döden
7. Maffigt

Till saken hör då att det ska vara lite hemlighetsmakeri, så att man kan avtäcka en eller annan riktig pärla för de andra, med resultatet att det förstås blir en enda lång lyssningsfest. Vi kör sedan kategori för kategori så att det är enkelt att jämföra allas val, till vilket det blir öl, snacks och skratt en masse. Bilder och val från 2017 här, val från 2016 här och 2015 här. Detta år, 2018, utspelade sig enligt följande…

1. FESTIVAL: VADER Triumph Of Death

Enkelt val faktiskt, för sällan eller aldrig har jag sett någon chefa över ett festivalområde som när Piotr ”Peter” Wiwczarek anlände en aning sent med sitt anhang (flygstrul) till Gefle Metal Fest 2016 och sen bara klev upp och sparkade arsle.

Herregeflar – vilket ställ!

Visst finns det alternativ, men det var helt klart att jag skulle ta en akt som spelat i Gävle eftersom det numera är den enda festivalen jag orkar släpa min bleka lekamen till. I ärlighetens namn är ju inte VADER-giget det rent objektivt bästa jag sett där ens (hej CANDLEMASS!), eller ens det mest unika som hänt (hej mötet med MANTAR!), men det är ändå så att det står ut just för den där totala ”fuck-off”-mentaliteten och sättet att bara äga stället.

Dessutom råkar Triumph Of Death inte bara vara den perfekta låten att öppna en Hårdrockskväll med, det är nog bandets starkaste låt och en sån där som man gärna nynnar på i efterhand. Gott så? Eller kanske… ont så?

2. SOMMAR; SKID ROW Slave To The Grind

Överraskning! Kanske inte vad många tänkte sig, men så här ligger det till. varje sommar är numera förknippad med grillning och njutning på husets baksida, och då är det överlag lättlyssnat med bra sång som gäller. Och den här låten har vuxit ut till min ”första dagen på semestern”-låt. Den är bra mycket hårdare än du minns den dessutom. You can’t be king of the world if you’re slave to the grind!”

3. BÄST JUST NU: SONS OF CROM Fall Of Pandemonium

Sjukt bra låt. Att lyckas väva ihop stråkar, klassisk heavy metal, black metal, folkmusik och old school ACCEPT-riff i en enda fantastisk fungerande helhet är fan inte något man skämtar bort, och detta är starkaste låten på SONS OF CROM-skivan ”The Black Tower” (för övrigt nummer 16 på Årsbästalistan 2017). Jag vete fan hur många gånger jag har streckspelat den här dängan den senaste tiden men många är det. En finfin låt som jag misstänker att flera av er faktiskt inte har koll på. Fast fuska inte. Lyssna på hela låten för att få the full monty, så att säga, annars missar du de geniala/galna gitarriffen och verserna efter drygt halva låten.

4. NOSTALGI: CANDLEMASS Dark Reflections

Överlägset svåraste låtvalet, speciellt innan man smalnar av ”nostalgi”. Tror fan jag haft prick allt i hela biblioteket här ett tag! Till slut har dock QUEENSRYCHE, alla Seattlebanden och Skelleftebanden, BAD RELIGION, SLAYER, DIO, WHITESNAKE med flera fått stryka på foten för den här. Ett tag knarkade jag ”Tales Of Creation”, och är det en grupp som mina barndomsvänner kommer att förknippa med våra kortspelsturneringar och mig med så är det CANDLEMASS. Rätt tidstypisk ljudbild dessutom!

5. RYMDEN: THE LURKING FEAR The Infernal Dread

En av de nyare skivorna, stenhårt underbara THE LURKING FEAR som förtydligar att rymden, det temat handlar inte om blipp-blopp eller den stora tomheten. det handlar om slemmiga tentakler som sträcker sig genom maskhål i universum för att sluka allt liv. Det handlar om skräck, monster och död. Dödsmetall. Den här låten valde jag rätt snabbt, efter att ha ratat givna rymdakter som CULT OF LUNA, JUPITER SOCIETY eller VEKTOR.

6. DÖDEN: ZOMBIEKRIEG Evigt Liv

ZOMBIEKRIEG finns ju inte mer, och det är bra synd det. 2 plattor blev det, den här låten från den andra plattan är en form av ”power/döds/thrash-ballad” (!?) som inte går av för hackor. Snyggt gitarrspel, snyggt skrik, snygg refräng. Och bra text på temat. Ge mig Evigt liv, gör mig osårbar. Kul med en låt på svenska mitt i allt, som nog dessutom flugit under radarn på många misstänker jag…

7. MAFFIGT: DIMMU BORGIR The Serpentine Offering Live

Klart tråkigaste kategorin, men den är på slutet så det funkar väl. Dessutom har det inte varit någon black metal på undertecknads spellista, och jag kan faktiskt inte tänka mig speciellt maffigare saker än hur den här låten börjar. Det är Sagan Om Ringen-horn och enormt pampiga uppblåsta körer. Ljudbild – maxad. Och dessutom blir låten coolare live med full orkester och kör. Rätt givet val dock, så det kan hända att fler haft den.