Vänner – vi är redan framme vid halvtid, så att säga. Jullov för Rebellängeln Tipsar. Det kanske känns nästan tidigt, men nästa söndag är det bara en vecka till Satanclaus kommer och hälsar på, och vi måste hinna med en massa här på siten också. Som tröst lägger vi en helt fenomenal platta på bordet, en skiva som är rätt färsk och som (spoiler alert!) kommer att klättra högt upp på undertecknads listor när det är dags att sammanfatta 2017.
”Domus Mysterium” är inte en travesti på det gamla svenska varuhuset Domus, det är danska SLÆGT med sitt andra album vi snackar om istället. Förpackat i underbart tjock papper som nästan inte går att veckla ut, med tryck i silver-relief på framsidan och med en insida alldeles alldeles proppfull med godis. Musikaliskt sådant.
Stilen är ett hopkok som ofta påminner mig om svenska TRIBULATION i det att man har en form av bas i hårdare genrer (black metal i det här fallet), men blandat med klassisk rock’n’roll, slingor från folkvisor (här tänker jag fasen ofta på öststats-balalajka, hur konstigt det än låter!) och musikaliska passager som klingar av… ja… LED ZEPPELIN.
Du fattar själv – det går nästan inte att beskriva med ord, men det är en resa där du som lyssnare sveps med och får passera genom flera olika soniska landskap, utan att det någonsin blir tråkigt eller svagt.
Det börjar redan när introt Succumb sakta drar igång känslorna och sen tar ut i en enda, perfekt placerad, klockringning för att markera att skivan börjar på riktigt med I Smell Blood. SLÆGT spelar ut hela registret direkt, och även om detta är en av skivans hårdaste låtar så har den bandets alldeles speciella vibe. Hitvarning utfärdad – och det blir inte sämre. Man radar upp svepande Egovore, In The Eye Of The Devil (som verkligen gör det mesta av att leverera gitarrslingor och solon med den där ”balalajka-känslan”..) och The Tower. Dessa tre låtar ligger i mitten av skivan och klockar samtliga in på mellan 7 och en halv och 8 minuter, och det är en ren fröjd att lyssna på.
Instrumentala Burning Feathers leder sedan in till Remember It’s A Nightmare och avslutande titelspåret; 13 minuter och 29 sekunder Domus Mysterium.
Jag har inte hört SLÆGTs debut ”Ildsvanger”, men vad jag förstår har bandet tagit ett stort stega framåt. Fattas bara annat, för om debuten är lika bra så är jag sur över att jag har missat den!
Bandet består av ett gäng ynglingar som ser ut att ha det mesta av livet framför sig. Asrok lirar bas, gitarr och sjunger, Olle Bergholz hanterar bas och bakgrundssång, Ccsquele smiskar skinn och Anders M Jorgensen gitarr. Det känns lite sådär ”konstnärskollektivt” på samma sätt som man kan känna med TRIBULATION, men framförallt: det känns äkta. Som om SLÆGT verkligen bryr sig om sin musikaliska gärning.
Detta kan vara det perfekta sättet att ta jullov med Rebellängeln Tipsar, ”Domus Mysterium” har rullat mer eller mindre non-stop i mina öron sedan den kom in i mitt liv för ett par veckor sedan och det är med glädje jag delar den. En toppskiva som inte nöts ut!
Bra platta som jag faktiskt trodde att jag skulle gilla mer. Men det är alltid kul med bra musik från Danmark, Undergang och Phrenelith har ju t.ex. släppt grymt bra musik i år.