”Sol Nox” av OFERMOD. En bra black metal-skiva

”Du spelar ju bara black du?!”

Enkla ord, skaldade av kompisen Per i samband med en Hårdrockskväll för något år sen, riktade mot undertecknad. Det är förstås helt fel, det är långt från bara black metal som spelas i Rebellängelns hus, men det där året (minns ju inte riktigt vilket dock…) så slumpade det sig så att det var en hel del black metal bland mina val. Och det ska erkännas direkt, de gånger jag hittar en riktigt riktigt bra black metal-skiva som tål otaliga varv och passar mig (jag vill helst att de ska vara lite långsammare och väl producerade) så har de en förmåga att bli spelade väldigt intensivt. Typ höstens första Tips CULT OF FIRE, eller amerikanska UADA, eller MGLA. om OFERMOD kommer att spelas lika frekvent är inte säkert – vi pratar här mer traditionell svenska black metal i den anda som antagligen WATAIN och DISSECTION är mest kända för (och för ett mindre känt exempel kanske HYPERION kan lyftas fram) – men det är alldeles oavsett en väldigt bra black metal-skiva. För bra för att bortse från, och det är väl lika bra att vi plockar upp den i ljuset ett tag.

Faktum är att jag har sett OFERMOD live en gång men inte ens fattade det. Skäms en hel del för det, det var när MARDUK spelade live på Fryshuset och bland annat OFERMOD lirade förband. Men utan backdrops, och de hade bytt ordning på spellistan, så när jag trodde jag såg VALKYRJA så var det OFERMOD. Och vice versa. Skrev lite och la bilder på Metalbloggen, och fick en hel del skit för mitt misstag då (med rätta, det där borde jag haft koll på ..). Det hindrar ju dock inte att nya plattan med OFERMOD, ”Sol Nox”, ska få speltid.

Detta är ortodoxt framfört, och precis som det startar med The Alpha Of The Antichrist så levererar man blasfemisk och träffsäkert över hela skivan. Det svänger ofta riktigt bra, drivet på trummorna medan tremoloriffen står som spön i backen gör det hela till en enda galoppfest. The Awakening, starka Smaiut N Set och den grymma avslutningen med Sun Of The Dead Seasons, El-Ehra The Thistle Creed och sista (bästa!) spåret To Dare The Tower… allt borgar för en ganska kort och väldigt lättlyssnad skiva. Jag är klart benägen att hålla med Angry Metal Guy i deras recension om avslutningen av skivan.

”Sol Nox” av OFERMOD. En bra black metal-skiva, helt enkelt!