Kan man gilla en skiva så mycket att den blir en Tipsskiva baserat på bara en enda låt?
Frågan är faktiskt relevant den här gången, för på ”Don’t Fear The Reaper” av WITCHERY finns en låt som heter Plague Rider, och det är en sån där grym högerslägga som jag har älskat från första stund – så mycket att jag liksom förknippar hela skivan med just den låten. Faktum är att undertecknad ju helst lyssnar på skivor som en helhet, men gör undantag i det här fallet varenda gång – jag startar alltid med Plague Rider (som egentligen är spår nummer 6), spelar den klart och backar sen och kör skivan (ja.. då får jag höra den snart igen!). Kort sagt – det är en makalöst driven skön låt, och den skulle kanske i sin egna prakt kunnat få stå som Tips.
Men nu slipper vi det ändå – WITCHERY levererar plattan igenom, så det finns inga som helst hinder för att hylla skivan som helhet. Ett klockrent Tips, av den där modellen som du säkert egentligen hade koll på men behöver påminnas om!
Första spåret Disturbing The Beast (förstås en ordlek från bland annat BLACK SABBATHs klassiska Disturbing The Priest, tänker jag..) skakar igång instrumentalt och fint, innan den slutar i en taktskruvning på slutet som riktigt mysigt leder in i Stigmatized. Och så får man klassisk tvåtaktsthrash med döds-strössel i spår som Draw Blood, The Ritual, Crossfixation, Damned In Hell med flera. Det är så där som på en bal – den kan vara enkelt, och fint, och alldeles… alldeles underbart. Liksom för att skoja till och lätta upp stämningen blandar bandet in lite udda spår som Ashes, men det gör bara att övergången till exempelvis Plague Rider (ja, jag tjatar om den låten!) blir bättre.
”Don’t Fear The Reaper” är från 2006, och WITCHERY har släppt skivor både före och efter det – samtliga mer eller mindre lika avarter på samma ganska enkla recept av jävligt bra thrash. Av de jag satt i mig (typ fyra av sex skivor) så är det den här som jag fastnat för.
Linköpingsbandet är ju lite av en mix, med ganska kända ansikten i sättningen. Sharlee D’Angelo på bas spelar ju med typ alla band i världen (ARCH ENEMY, MERCYFUL FATE, THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA, SPRIRITUAL BEGGARS..!), Jensen lirar gura i THE HAUNTED, och på den här skivan smiskar Martin ”Axe” Axenroth (OPETH, BLOODBATH) skinn. Tony Kampner, här kallad Toxine, sjunger också med SEANCE, och det är väl egentligen bara Richard Rimfeldt som har WITCHERY som enda musikalisk syssla enligt Metal Archives. Antagligen är det en av anledningarna till att skivorna med bandet kommit så pass ojämnt, men att gänget verkligen vet hur en slipsten ska dras.
”Don’t Fear The Reaper” har ett urläckert omslag, ett skönt anslag och ett par riktigt starka låtar. Och en dunderlåt som ensam är anledning att plocka upp den här skivan för speltid.