Motsatsen till mångfald?

Alla vet att mångfald är bra. Olikheter leder till gemensam förbättring och styrka. En del låtsas inte om det, men egentligen – innerst inne – vet nog det flesta att allt för homogena grupperingar i längden får problem. Så vad säger man när man själv står och gluttar i skivhyllan och inser att det liksom är… ja… motsatsen till mångfald? Det är hårdrock som gäller. Visst, det kanske finns ett hundratal plattor av annan sort, men det är ju ändå bara någon procent av totalen som är hiphop, pop, jazz och annat. Resten? Heavy Metal. Doom. Black, death, sludge och allehanda distade gitarren och soniskt mangel. Snacka om att liksom inte lyssna som man lär…

Och vet ni vad? Rebellängeln Tipsar återkommer snart för hösten, och det blir totalt 9:e raka året sedan starten (som visserligen skedde på Metalyze, men ändå)… utan att någon grupp fått ha med mer än en skiva. Ingen dubblett! Visst, det finns sångare, gitarrister och individer som återkommit fler än en gång – men aldrig under samma namn. Hur länge det ska fortsätta vet jag inte, men lite kul är det… speciellt eftersom grundkriteriet för en ”tips-skiva” faktiskt är att den ska vara bra snarare än unik.

Men.

Det kan ju få en att fundera lite över hur det ser ut i andra änden av det spekrat i skivhyllan. Alltså… vilka som har flest representanter? En snabb koll ger följande siffror:

• BLACK SABBATH, 23 stycken skivor
• DIO, 20 st
• IRON MAIDEN, 19
• PARADISE LOST, 19
• AC/DC, 16
• DEEP PURPLE, 16
• OPETH, 15
• RED HOT CHILI PEPPERS, 14
• WHITESNAKE, 14
• METALLICA, RAINBOW, OZZY OSBOURNE, CANDLEMASS, 13

Egentligen inte några gigantiska överraskningar. Kanske att jag har så pass många DEEP PURPLE-plattor – jag känner inte att jag kyssnar på dem speciellt ofta och hälften känns ju som live-plattor – samt att jag har flera PARADISE LOST-skivor (bootlegs, samlingsskivor, livealbum) än vad som är normalt. Där blir det ju förresten en till snart då nya ”Medusa” släpps. Men ändå. Flest skivor med BLACK SABBATH? Inte så konstigt egentligen. Ganska många DIO, IRON MAIDEN och AC/DC-plattor? Blir ju lite så med grupper som hållit på länge. Kanske lika överraskande att jag inte har fler skivor med SLAYER, som landade på typ 11 eller 12 stycken.

Man skulle ju kunna ta ledigt från jobbet och försöka kategorisera allt efter genre också, det vore en intressant övning. HUr många black metal-skivor, i procent? Eller dödsplattor? Fast det är klart. Då hamnar man i det där med var respektive skiva ska placeras. Ta bara OPETH, som ju rört sig mellan olika genrer under sin karriär. Eller NECROPHOBIC, är det black eller döds? Risken är väl att man går vilse helt och aldrig kommer ut på andra sidan, så att säga.

Så den stora fråga är förstås… vad dominerar i din skivhylla?