Det var i torsdags som nyheterna började sippra ut – Chris Cornell var död. Egentligen borde jag kanske ha skrivit något om det innan nu, men i ärlighetens namn är jag smått chockad. Eller har i alla fall varit det sen nyheten kom. Första reaktionen var faktiskt att det var fake news, jag menar Chris var ju ung, numera nykter & ren från droger och hade återförenat sitt SOUNDGARDEN – vad var oddsen för ett återfall eller hjärtfel eller annan tragedi? Det visade sig ju tyvärr snart att oddsen inte spelade någon roll, Chris bar inte bara på en av världens bästa rock-röster, han bar uppenbarligen också på ett stort inre mörker. Ett mörker som till slut blev honom övermäktigt, och aldrig har väl textstroferna från magiska Outshined klingat mer sant.
IGot up Feeling So Down.. I Got Off Being Sold Out I’ve kept the Movie Rolling – but the Story’s getting Old Now. I just looked in the Mirror Things aren’t looking so good I’m looking California And Feeling Minnesota..
Utåt sett fanns inga tecken som vi fans kunde se, den sista bilden Chris lade ut på sociala medier talade ju faktiskt tvärtom för en man i harmoni – men eftersom hustrun Vicki direkt larmade vänner och hotellet när hon inte fick tag i honom kan man ju ana att hans närmaste krets bar på en oro.
Personligen är jag som sagt rätt chockad. Bedrövad. Tom. Mitten av maj är verkligen inte en bra tid för legender, det var ju bara här i veckan som den årliga Dio-sorgen var på oss och så kommer det här?
”Badmotorfinger” var min favoritskiva med Chris på sång, trots konkurrensen från starka alster med såväl just SOUNDGARDEN som AUDIOSLAVE och TEMPLE OF THE DOG samt solo. ”Badmotorfinger” har figurerat i Besatt-serien och varit en av de skivor som får följa med mig till den öde ön. Trots att senaste studiogiven med just SOUNDGARDEN, ”King Animal”, inte är en kanonplatta så är det med just SOUNDGARDEN jag tycker att han varit som allra bäst, och för min del är det helt självskrivet att det är den här plattan som rullar runt i helgen.
Vila I Frid, Chris. Tack för alla sånger, för att jag fick chansen att se dig på Konserthuset förra året, för alla minnen och att du varit en del av den tid som format mig. Utan din röst och dina sånger vore jag inte samma man som jag är idag.
Vila i frid Chris. Riktigt tung och oväntad förlust för musikvärlden i synnerhet och världen i allmänhet. Nu blir det lite Superunknown denna strålande lördag.