Är det en prövning att lyssna på TRIAL (SWE)? Nej. Trots antydan i bandnamnet är i alla fall den här skivan, den tredje i ordningen och debut på storbolaget Metal Blade Records, en behaglig upplevelse. ”Motherless” är varierad och driven, och bjuder på stundtals närmast briljant hårdrock, så att man valt ett bandnamn som antyder prövning och test ska du helt enkelt strunta i. Gillar du KING DIAMOND och IRON MAIDEN så är detta en skiva du ska kolla in.
TRIAL – och nu hoppar vi över förtydligandet om att bandet kommer från Sweden för att de här texten ska flyta hyggligt och bli läsbar framåt – bjuder på totalt 5 vanliga låtar samt ett avslutande mastodontepos som delats in i tre stycken. Inledande titelspåret visar vägen genom att framförallt introducera Linus Johanssons sång, en detalj som är bärande genom hela skivan och kanske gruppens starkaste vapen. Det är progressiv men driven heavy metal där såväl rytmsektionen med Anders Svensson (trummor) och Andréas Olsson (bas) får glänsa, som gitarristerna Andreas Johnsson och Alexander Ellström för arbeta. Spåret känns väl valt eftersom det representerar skivan bra, och egentligen är det nog just Motherless och Cold Comes the Night som är de bästa låtarna. I alla fall är de mina favoriter, och skulle jag tvingas välja en av dem så blir det nog Cold Comes The Night. Den är mest rättfram på plattan, och kanske säger det en del. In Empyrean Labour, Juxtaposed och Aligerous Architect är det inget fel på, men det är inte utan att man ibland lutar åt att bandet liksom försöker för mycket. Det är nästan så att det kantrar åt att bli… pretentiöst. Dock håller det sig till sista, tredelade eposet Still The Stars Dismembers The Void. då faller det i min bok igenom och blir rent teatersmäck.
I tre akter, I – Birth, II – Emobidiment och III – Rebirth vecklar TRIAL ut en nästan 23 minuter lång historia som mestadels består av trams. Visst finns här en del riff och bra delar, men herreminskapare… det kan inte vara meningen att man ska genomlida typ 5 minuter ”stämning” för att komma till lite ös? Modigt vågat, hälften vunnet – den här gången höll det helt enkelt inte.
Och det sammanfattar ganska bra ”Motherless”. Det är en ganska ojämn skiva, en som bjuder på riktigt höga berg och djupa dalar. Personligen gillar jag tydligen TRIAL när de kör mindre krusiduller och levererar rak heavy metal, och det ger en höjdpunkt vid de relativt enkla låtarna. jag kommer garanterat att ha med Cold Comes The Night på många spellistor framöver! Betyget landar också på ett gansa trygg trea, jag tycker att det är klart bra men saknar också grunden för att lyfta det till ett högre betyg. Man kan också fundera på hur den här skivan kommer att stå sig över tid, och hur pass ofta det är man återvänder till den om ett par år?
TRIAL (SWE) ”Motherless” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!